Vi bakade i lördags.
Kärleksmums.
Ett fantastiskt namn på en fantastiskt god kaka.
Vi fikade och Tjillevipparna fick varsin ruta och lärde sig att Kärleksmums är inte bara skoj att tillverka-det är verkligen kärlek för smaklökarna..
Efter en helg solokvistus med tre intensiva små rackare behövde jag lite egentid.
Så i måndags åkte jag till grannstaden, shoppade och vilade hörselgångarna.
Där hemma fikades det och Tjillevipparna fick åter igen mumsa på varsin ruta Kärleksmums.
Dear Husband lämnar gruppen för att gå ut till garaget och hämta en grej.
Under den tiden händer följande;
Någon noterar att burken med det mumsiga står kvar på diskbänken.
Någon drar fram pallen till bänken.
Någon kättrar upp.
Någon tar burken.
När Dear Husband kommer tillbaka efter max 3 minuter(enligt egen version), sitter tre små Tjillevippar på golvet i sitt rum.
I mitten står burken.
Det hålls kakor i alla små händer.
Det är väldigt väldigt chokladigt runt allas munnar.
Det är väldigt väldigt trevlig stämning.
I burken låg faktiskt 4 bitar kvar men dom åt jag upp när jag kom hem.
Nu måste dina barn vara alldeles fulla med både kakor och kärlek!
SvaraRaderaoj vad de har frossat. MUMS! Hade jag nog också gjort. haha.
SvaraRaderaUnderbart, finns väl ingen anledning att spara, blir ju bara torrt!
SvaraRaderaRenée; oh ja! :)
SvaraRaderaAlexandra; tro mig- JAG har frossat- de är svårt goda de där bitarna :)
Madlar; du har helt rätt inställning! :)
De där kärleksmumsarna är helt livsfarliga! Jag älskar dom fullkomligt, de är så goda. Jag har lärt mig den hårda vägen att aldrig baka dessa underbaringar, för jag blir precis sådär överförtjust som dina FINA barn blir och jag kan inte hålla fingrarna från kakburken. Jag äter tills jag mår illa liksom. Och sedan får jag ångest, svår svår ångest, för att jag inte kan hantera mitt ätande. och eftersom jag är överviktig (har haft svårt fetma men nu gått ner 34 kg), så är det inte alls bra... Även om jag är sugen på att baka och käka kärleksmumsarna, så låter jag bli numera. Det är liksom bättre så. Men jag saknar dom... Och dina bilder är ljuvligt frestande!
SvaraRaderaFin blogg, fin du, fina barn. Har nyligen hittat hit och håller på att läsa runt. *gillar*
Tror bestämt att du får hamna i mitt rss-flöde.
:)