Ska be att få beställa tack.

Det där väglaget i morse tog knäcken på mig.
De fem,sex milen som vanligtvis tar en si så där 45 minuter att åka tog mig nästan en och en halv timma i dag. Halt var bara förnamnet och jag satt som en liten fiolsträng beredd att transformeras till en antisladdmästarinna om i fall att däcken skulle släppa taget om vägbanan när jag snigelgasade mig fram i 70 km i timman.
Så idag har jag svurit över vintern och bett den fara och flyga.
Efter det konstaterade jag att det är alldeles för lite röda dagar i februari och mars. Röda dagar är bra dagar för att orka de där sista vinterdagarna som på ett sätt sniglar sig fram så nästa gång det ska införas en röd dag i deyt här landet ska jag be att få beställa en i februari.
En fredag.
Gärna tills nästa år.

Jag glömmer det varje år men just den här perioden får jag en liten mental "våren är kraftigt försenad" dipp. I januari är vårkänslorna i full blom och jag har en fin fin inställning till att "jihaa- nu är det inte långt kvar, nu är det vår, nu ska det sås fröer och nu blir det ljusare ute, snart är det sitta på altanen i vårsolen tider ".
Jag noterar att det blir ljusare och jag noterar att det blir längre dagar, jag noterar att affärerna  börjar sälja fröer och jag noterar att talgoxarna börjar kvittra frenetiskt för att hitta en kärlekskompis inom en snar framtid men ändå..
-ändå känns det som om det är ååååååår kvar till våren. Är det bara jag som har den här felprogrammerade hjärnan? Hur som helst så är det bara att bita ihop. Inse att det är på upploppet man behöver ta tag i det där lilla extra som man har kvar.

Jag  vet inte riktigt men kan det vara som så att jag är den endaste i hela Sweden som INTE går igång på semlor?