Det är Dear Husband, hans polers Kaj och vår tik Itchie som är ute på parningsresa.
Itchi ska paras för den som läste och kände osäkerhet om vad som är på gång.
Fredde bus är en rackare på att sätta sig in i saker när han väl bestämt sig för ett projektsätter så när vi bestämt att vi ska försöka få en kull valpar igen så satte han igång ett detektivarbete som hade gjort FBI imponerade. Han har letat på nätet efter hundar med rätt blodslinjer och det är ingen enkel match. Det finns absolut fler Tosa i Europa än i Sverige men eftersom det fortfarande är en liten ras är det alltför lätt att hitta samma hundar i avelslinjerna. Människan är som bekant en hejare på att bara tänka enkelriktat på sig- sina behov och sina önskemål -och det är så enkelt att avla fel om man vill alt. inte tänker till. Men då kommer alltid problemen som ett brev på posten, allra sist för människan men alltid alltid först till de stackars oskyldiga djuren, och nepp - det ska vi INTE vara delaktiga till.
Fredde har med det sagt fått ögonen på en kennel i Rumänien som har två hanar som är importerade från Japan. Nya blodslinjer är som att hitta en enorm skattkista för rasen så självklart fick mannen glitter i ögonen och efter det var det det som gällde och ingenting annat. Att det sen är hundar direkt från Japan gjorde inte valet svårare för Dear Husband om man säger så. När han la fram sin plan tänkte jag ett mycket tvekande " eh va? Bil Rumänien? Tvåhundravaaa?? !!!! mil. Men herrejösses!" innan jag sa: "Kör!".
Vi skulle även ha köpt en liten hanvalp från kenneln men det bidde inget eftersom det visade sig att en hanhund förekom i allför många led. Det blir problem i slutändan så med ledset hjärta sa vi nej till valpen.
Rumänien är ett speciellt land. Korrumperat, fattigt och med oceaner av gatuhundar. Med gatuhundar följer sjukdomar. Såna som vi inte har så det gäller att ha koll och ta ansvar på vad man ger sig in i.
Det korrumperade kan visa sig i att en polis kan stanna din bil fina västerländska bil och säga" du körde för fort" . Fast du inte körde för fort. "Näe svarar du", " Då får du följa med till stationen" blir svaret. Då ger man del lilla korrumperade jäkeln en 5 euro sedel och så får man åka vidare. Om man visar att "men jag har bara stora sedlar " så är de inte knussliga - då tar de den stora sedeln.
Kennelägaren berättade historien och gissa om Dear Husband har 5 euro sedlar med sig..
En liten missberäkning av Gps-en på en si så där 12 timmar gjorde att de anlände till kenneln aningens senare än planerat.
Istället för nio på morgonen kom de fram vid nio på kvällen igår. Fredrik ringde och var trött -tro fan det- de har åkt bil i nästan två dygn men lyrisk över den snygga hanhunden och förväntansfull att han snart skulle landa i en hotellsäng.
Håll en tumme för att parningsresan går bra så att vi snart får ha små valpar i huset. Om det föds en liten tjej så behåller vi en. Vi behöver sannerligen få lite vovvelycka efter det sorgliga som hänt. Vi behöver det för vår kennels skull, för att det känns bättre att ha två än en hund eftersom de då får sällskap av varandra men även för...
för hjärtats skull.
1 kommentar:
Härligt och spännande! Hoppas att det går över förväntan.
Kram :-)
Skicka en kommentar