Läskigt lite & läskigt gott

Det här med möten. Det är en rackarns källa till att det sen blir korvstoppning med saker och ting på jobbet. 

I går- möte hela dagen och sen AW- himla informativt, kreativt, nödvändigt och oerhört trevligt. 

På förmiddagen idag- möten. Bra på alla sätt. 

Men. 

I kväll när jag stängde av datorn var jag nästan besviken över att klockan redan var fem, för jag hade inte hunnit en bråkdel av min ambition, utan tvärtom läskigt lite av allt jag hade tänkt att beta av. Det är i såna lägen man måste tvinga sig att se det man gjort och inte fokusera på det man inte hann. 

En konst minst sagt. 

Den gemensamma torsdagsfikan bjöd på detta läskigt goda: 

Smulade Digestivekex, vaniljkesella, färska hallon och det godaste av det godaste: lakrits/hallon skallen. 

Gör den! Ät den! Känn lycka! 

Det gjorde jag och nu känner jag lycka över att jag imorgon ska ut på en liten tripp! 

Buck eller Sören är avbokad

Fredrik ringde. 

Och sa

- Läste på bloggen. Vad håller du på med- vi hade ju bestämt att vi inte ska ha en kisse nu?????

 Förvirrad är väl den känsla som spred sig i min lilla hjärna. 

- Jahaaaa- men hade vi bestämt det? 

- Ja jag ringde igår och bad om ursäkt men att vi inte kan köpa katten. 

- Jaha, ja men då så....

Kommunikation är bra - speciellt när hörseln och minnet är påkopplat. 

Sören/Buck/ kattungen stannar vid en önskan om en till katt. 

Bra. Japp- det var ett klokt beslut känner jag. 

- tänk vad jag bestämmer bra saker utan att vara medveten om det och vilken tur att Freddan finns där vid min sida och kan påminna mig. 

Söndagsturen till Gnesta

Premiären för biobesöket var ju i söndags eftermiddag men innan dess var jag och Tjillevipparna en liten tripp till Gnesta. 

Jag har åkt till Gnesta förr, sist var det år 1988 om jag inte minns fel, men kan ha varit 1989. Ja hur som helst; jag och Åsa åkte dit för att fika med några killar som vi träffat på Mallis när vi var där på sol(drink) semester. Vi ljög och sa att vi skulle träffa en kompis som precis fått barn och hon fanns i verkligheten, men vi åkte bara till Gnesta för att få se våra semesterflörtar.  Vi bodde på Club 33 på Mallorca, det var hett på den tiden för där fick man bara bo om man var yngre än 33. Ett hotell som samlade partynissar med andra ord. Och ja vi partajade en del kan man säga.  

Och där! svävade jag iväg- tillbaka till söndagens tripp. Det jag kan konstatera är att vägarna till Gnesta är fortfarande 15 år senare förbaskat kringelikrokiga -det finns inga raka vägar till Gnesta. 

But why Gnesta? 

Jo vi var och tittade på denna lilla herre: 

Hans ägare.. Sweet lord- det finns ställen alltså.. Tror det stod  tre Volvo på tomten modell rishög. Fyra hundar, jag vet inte hur många katter, litet mörkt sommarställe som blivit permanent boende och japp det kan vara slitet men när det inte städas- 

Brrrrrrr och usch. 

Hon var trevlig det var inte det men med en kissdoft i näsan så blir det lätt fokus på det mindre trevliga. 

Jag betalade handpenning och i helgen ska Fredrik och Tjillevipparna hämta hem honom. Fast vi vuxna börjar få kalla fötter- det är ju lite mycket nu ändå med valp och målning och flytta rum men ändå- det är livet! Och det ska ju levas här och nu för vem tusan vet vad som väntar runt hörnet. Ska vi ha en till katt, och det tycker jag, så är det nu det ska ske. 

Just nu är Buck det som verkar vara nummer ett på namnförslag men jag  tänker Sören.. 

Vi får se vad det blir. 

Bio för första gången

När spänning och huvudvärk bestämmer sig för att börja samarbeta- då blir det inte bra. 

Jag skulle vilja säga att det är katastrof. 

Spänt läge så att säga..

Stackars mig så att säga..

Över till det jag skulle få ur mig egentligen. Bio besöket i söndags! 

Tjillevipparna var på sin allra första bioupplevelse i söndags. Vi såg Disneys nya kassakista; "Flygplan". 

De fick välja varsin godispåse- är det bio så är det bio och då försvinner det där med lördagsgodis regeln- och Simon valde en Gott & Blandat, Pontus och Oskars smaklökar ville mumsa på .. mmm, vad heter de nu då.. Fruktis?  

När vi blev insläppta i biosalongen och gick till våra platser längst bak så kom en liten utmaning: 

" Men mamma det gååål inte- den bala sättel sig upp". Det är inte lätt med biosäten den första gången kan jag lugnt konstatera. 

De satte sig tillrätta med lite stolassistans ,skorna åkte av, påsarna öppnades och sen satt de som små ugglor med stora ögon vända mot bioduken. 

Filmens betyg är lite spritt. 

Simon sa efter ca en timma att nu tyckte han att det räckte- "nu vi kan åka hem jag tyckel" och Fredrik somnade. 

Oskar och Pontus tyckte " bla". 

Jag tyckte mest om trailern för en kommande barnfilm som de visade: "Frozen". Jag  skrattade mest i hela salongen när en liten snögubbe nös bort sin morotsnäsa och sen försökte hinna först på isen för att fånga den innan renen på andra sidan ville ha den mumsiga moroten. 

Den måste jag se ! Med eller utan Tjillevippar. 

Jag tror nästan att bioupplevelsen var störst för mig.. 

Från het till iskall

Ringer från Centralen. 

Det är en liten barnröst som svarar istället för Fredrik. 

- Heeej..

- Hej! Är det Simon jag pratar med? frågar jag eftersom jag direkt fattar att det är han som är i luren. 

Det är nämligen Simons dag idag. 

- Ja, du platal med Simon- dät äl min dag idag. Och jag hal fått min enhölning. 

- oh vad roligt, då är du en glad kille nu säger jag glatt. 

- Mmm, nu vi väntal på molmol och molfal och då vi tänkel äta tålta. 

- Ja men vet du vad, mamma ska snart sätta sig på tåget, jag har slutat tidigare så att jag kan äta tårta med dig. 

Istället för en glädjeyttring över det frågar  han mycket förhoppningsfullt:     

                      

- Du söpt nått? 

- Näe! Du har ju fått din present - det var ju enhörningen! säger jag hurtigt. 

Lite svagt hör jag någon ropa " pappa!"

Sen hör jag min mans röst istället för Simons. 

Simon har lämnat över telefonen. 

Jag liksom tappade hans intresse efter min sista mening... 

Ungsudd. 

Mer färg och galet bra service

Underbart är kort heter det som bekant och det är precis så det känns nu när helgen är ett minne blott. 

Får dela upp det här känner jag:

Service

Enhörningar

Gnesta 

Och

Premiär. 

Börjar med servicen. 

I lördags for jag och Tjillevipparna till färgaffären. Mer av färgerna "Groda" och "Bora Bora" behövdes, färg till Tjillevipparnas sovrum,  lite tapetklister och annat smått och gott som behövs när man är mitt i ett swicha om rum projekt. 

I affären svämmade servicen över och eftersom bra servicemänniskor får den här servicemänniskan att joddla av lycka ska jag nu berätta om vilken upplevelse de bjöd på!

De hälsade välkomnande. På avstånd ( gillar inte när någon ställer sig 10 cm ifrån mig för att ställa en fråga) sa de" finns det några små grabbar som är sugna på varsin isglass?"

Isglass serverades. Glada barn. 

Jag erbjöds kaffe. 

Han som jobbade där förra lördagen när jag shoppade sju alerta färger frågade om mitt jobb med alla färgerna blev bra. Igenkänning- me like. 

Tjillevipparna tittade storögt på en upplåsbar tusenfoting som låg och var produktreklam på några burkar, jag sa nähä- den tittar vi bara på- den har de som jobbar här lagt där, det är ingen leksak. En av säljarna som går med en annan kund hör uppenbarligen vårt samtal, tar tag i plastfotingen och droppar den på golvet utan att säga något framför barnen innan han fortsätter gå med sin kund som om ingenting har hänt. 

De bär dessutom ut det man handlar till bilen - ha! det är ju genialiskt bra tänkt- och sen när jag packade upp grejerna vad ligger då längst ner i kartongen? jo en förpackning med en plasttusenfoting! 

Briljant! Fullständigt briljant service och de har inte bara lindat mig runt lillfingret- de har håvat in mig-den här typen av service finns det ett ord för: älskar't! 

Tillbaka i rum ett men ändå inte

I går när jag kom hem hade det hänt grejer.Sängar, kläder, leksaker och möbler- allt var omflyttat. 

Vi kan väl säga att det inte bara var ett enormt kliv framåt i det pågående projektet med att flytta ner oss och flytta upp Tjillevipparna- det var revolutionerande- flytten var klar!

Med hjälp av snälla Mackan hade Dear Husband roddat om allt under förmiddagen så när jag kom hem möttes jag av mycket glada Tjillevippar som, när de hörde att jag var hemma, befallande ropade: " mamma!,du måstle komma upp och titta på vålat nya lum! Våla sängal äl häl uppe nu!"

En stolt man sa: " gå upp och kolla, det blev så himla bra".

Jag tittade och tittade och kan bara säga en sak: s.å h.i.m.l.a .b.r.a!

Så rätt och så himla otroligt jätte bra blir det! Det är verkligen en fantastisk känsla när saker och ting blir som man tänkt sig. 

Allt är så klart inte klart. 

Det ska målas, tapetseras, byggas garderob, organiseras, fixas och pyntas. Men det är detaljer ; nu ser man hur bra det blir och det viktigaste av allt; i går kväll var Tjillevipparna så otroligt glada för sitt nya större rum och det gör att det inte kan kännas annat än bra. Glada glittriga barnögon är bland det bästa som finns! 

När vi flyttade in i huset i början av april för fem och ett halvt år sen var det inte i ett färdigt hus. Snickaren som byggt huset hade en natt packat ihop sina grejer och försvann för att aldrig dyka upp igen. Han var en tomte under hela bygget som gillade procenthaltiga drycker lite mer än snickeriet kan man kort sammanfatta den lilla otrevliga historien. Vad jag tycker om husföretaget som rekommenderade snickarjäkeln ska jag överhuvudtaget inte gå in på- jag blir fortfarande lätt upprörd när jag tänker på Ekefors hus- sicket skitföretag. 

Så under inflyttningsdagen var känslorna tudelade. En känsla var ; wow- vårat alldeles egna nya hus! En annan starkare känsla var; men  så här skulle det ju inte vara- det skulle ju vara klart, vårt drömhus skulle vara helt klart på inflyttningsdagen. 

Övervåningen var inte klar på långa vägar : inget golv var lagt inget innertak var gjort utan det var fortfarande en byggarbetsplats där uppe där vi skulle ha sovit vår första natt i vårt alldeles nybyggda hus. 

Så vi landade på en madrass i det rum som sen blev Tjillevipparnas rum. Det var det enda rummet som var klart. Alla kläder låg antingen i några trådbackar eller i svarta sopsäckar som låg på golvet framför alla kartonger som trängdes längs väggarna och  mitt i all denna röra pågick vår IVF behandling med insättningar av ägg och misslyckade försök. Kisse hade flyttat in, Haigo var en liten valp och Jito fanns där...

Nu är vi tillbaka i det rummet igen. 

Så mycket har hänt sedan vi flyttade in och låg i det där rummet på en madrass. 

Bra saker, lyckliga saker men även förluster, sorger och tunga lärdomar. 

Vi är tillbaka men ändå är det framåt. 

Framåt mot nya tider och  nya kapitel i livets bok. Och den här gången börjar vi ju faktiskt bättre än sist:  vi landar i en säng.