Jag har velat fram och tillbaka. Ska jag? Hinner jag? Vill jag? Jag lider av kraftigt försvagad minnesförmåga. japp så är det, så om tjillevipparna ska få några svar på hur de var som små och hur det gick till när de kom till behöver det föras någon form av anteckningar.
Så jag gjorde en liten marknadsundersökning.
Skulle jag börja blogga?
En förstår inte varför jag känner det behovet(det är min man), han har dessvärre inget minne överhuvudtaget så han frågade jag mest bara för att jag behövde få klartecken att skriva om vårat liv..
En vän anser att det är alldeles för många som bloggar och som är kassa på det, och dessutom så särskriver dom. Då började jag vela.
Två jublade och sa: jaaaaaaaaaaaa-såklart du ska! ..väldigt fina vänner, bra omdöme.!.
Så jag väljer helt enkelt att ignorera de första två, lägger i ettans växel för att börja småputtra iväg på en okänd väg...the blogg road. Den ska fyllas med trillingarnas liv, hur de kom till(en IVF och ett ligg..), kärlek, ironi, lycka och kanske en och annan H&M lyckoshoppingupplevelse.
Jag ser fram emot när jag hittar tvåans växel för jag gillar inte att göra nått på halvfart, kontroll och kör så det ryker är min melodi. Men va fan. Dear husband är med på bloggtåget så nu puttrar jag iväg
..jag önskar mig själv lycka till!..
3 kommentarer:
Här är i alla fall en som stöttar beslutet och gärna följer med på tåget!!!
Bra initiativ vännen!!
Åh..stöttning och medresenärer är precis nödvändigt för en rookie :) Tack skorpan!
jag är härmed din mest trogna bloggläsare! :) skriv mor, skriv! PÖSS
Skicka en kommentar