731 dagar

Två år plus idag, det blir 731 dagar. Så länge, eller så kort, har vi bott i vårat hem. Tjillevipparna har bott i huset 398 dagar av dom där 731. Samtidigt som det känns som en evighet så känns det som om det var en kvart sen vi ställde ner den sista kartongen på golvet. Den stora härliga förväntansfulla flytta in dagen som inte riktigt blev som vi hade trott..

Bygga hus. Det är...intressant. Något du antagligen gör en gång i livet. Ett köp som är fyllt av drömmar och visioner. Ett dyrt köp som ger ett livslångt förhållande till banken. Ett köp som öppnar upp en ny värld. En inte alltid så trevlig värld fylld av regler, avgifter, kostnader och mer eller mindre seriösa aktörer.
Vi köpte huset av Ekefors hus. Det företaget skulle jag kunna skriva en bok om. Det skulle inte vara en positiv bok. Ett skit företag som Sverker på Plus skulle kunna få hjärtinfarkt av; "Ska ska ska det va så här?"
Näe ta mig tusan ska det inte vara så, men du är väldigt väldigt liten som konsument i byggahusleken.

Man kan köpa hus nyckelfärdigt, då kostar det skjortan och lite till. Vi hade råd med skjortan men inte till så mycket mera. Så vi gjorde en annan variant. Vi anlitade grundkillar, rörmokare, elektriker och våtrumskillar själva.
Det lilla husföretaget rekomenderade sen en snickare som skulle snickra ihop allt snickerijobb.
Vi skulle sen göra vissa saker själva som tapetsering, lägga stengolvet, måla lister och innertaket.
Lysande så långt.
Snickaren visade sig nämligen  ha en förkärlek för alkohol och sakta men säkert visade sig hans bristande kompetens.
Vi hade några samtal med honom och med husleverantören och med samordnaren och med kvalitetsansvarige (det är några gubbar som enligt alla byggahusregler måste vara med i byggahuset leken) under byggets gång för att han skötte sig si så där. Men alla sa att det här kommer ordna sig. Huset skulle bli klart i tid.

Ja eller hur..
Huset skulle vara klart då den där dagen för två år sen, men det var det inte.
För snickaren som snickrade på vårat hus bestämde sig för att i det tysta lämna bygget och försvinna. Japp, så var det, den lätt alkoliserade katastrofen försvann. Han skulle inte hinna klart och han hade betett sig som en riktig tomte under hela byggahuset tiden. Snickarfan stack. Puts väck jätteborta. Gick inte att få tag på.
Övervåningen var obeboelig. Nedervåningen halvklar. Husleverantören sket fullständigt i att de var de som rekommenderat snickarhelvetet. Det var vårat kontrakt, vårat problem enligt dom.
Jag upprepar därför : Ekeforshus är ett..skit!dåligt!uselt!företag!..
Tvi Tvi Tvi!!!
Och Tvi! för att leka med människors drömmar..
Så dagen huset skulle vara klart stog vi, med en ilsken slutbesiktningsman som skällde ut oss för att han behövde skriva så mycket anmärkningar i slutbesiktningsprotokollet, i vårat inte alls färdigsnickrade hus.
Det är i såna stunder man känner ett starkt behov av sprit. Stark sprit.
Tro mig, hade vi vetat det vi vet idag hade vi gjort triljoner annorlunda val.

Det är fortfarande några lister kvar så här 731 dagar senare. Men annars har vi sakta men säkert byggt klart huset själva. Dear Husband har gjort ett hästjobb,  han är tack och lov en handy man som vet hur man håller i en hammare. Jag kan numera spackla som ett bättre proffs om jag får säga det själv.

Drömmen om huset blev sann till slut. Jag älskar det här huset.
Inget ont som inte har någon gott med sig heter det va?