När vi lämnar huset på landet och ger oss ut på äventyr i mer befolkade trakter får vi garanterat någon form av reaktion. Folk tittar, folk ställer sig nära och verkligen jätteglor, folk tisslar och tasslar på avstånd.
Folk ställer frågor..
Seriös fråga: Började dom gå samtidigt?
Skulle kunnat få det här svaret: Oh ja. Precis den femte januari klockan 12.01 ställde sig alla tre upp och gick...
Seriös fråga: Oh, är det tre av samma?
Skulle kunnat få det här svaret: Oh ja. Det är tre homo sapiens. Helt galet att inte en blev en katt...
Seriöst påstående: Vilken tur att det blev pojkar, de har ni bättre nytta av när de blir äldre. Tjejer är så lata.
Skulle inte kunnat få något svar- jag fick seriös andnöd...
Seriös fråga: Men gud har ni trillingar- det måste vara jobbigt?
Skulle kunnat få det här svaret; Det är fruktansvärt jobbigt så nu ska vi hyra ut en utav dom...
Seriös fråga: Trillingar? -vad bra då behöver ni inte fler barn nu.
Skulle kunnat få det här svaret; Näe, det behovet är ju fyllt nu men däremot skulle vi behöva en ny gräsklippare...
Är det trillingar? Oh vad roligt det har jag aldrig sett förut.
Skulle kunnat få det här svaret; Det hade inte vi heller innan - trots att vi varit både på Skansen och på cirkus flera gånger...
Men jag är väluppfostrad och civiliserad. Mina svar är korta och jag ler. Vissa dagar ler jag inte. Då har det varit en ovanligt korkad människa i farten. Vissa dagar låtsas jag att jag inte ser. Ingen ögonkontakt-inga frågor.
Jag erkänner att jag har en aningens svårt för människors påtagliga brist av vanlig hederlig..vad ska jag kalla det? Hyfs? Respekt? Tröttmössor är vad de är. Som borde gå en kurs; "Hur vi beter oss bland folk" skulle den kunna heta för enkelhetens skull.
Min modersinstinkt går igång i hundraåttio.
Tigrinnan i mig väcks och jag är beredd för att attackera om någon på något som helst sätt kan skada mina små. Ger du dig in i leken får du tigrinnan tåla.
Än så länge är tjillevipparna för små för att förstå att de inte riktigt är som andra syskon. Tjillevipparna lever än så länge i tron att alla små tjillevippar föds i liten flock. Samtidigt.
Men så småningom kommer de märka att folk stannar och tittar. De kommer höra att vi får frågor om dom. Frågor som ställs ovanför deras huvuden, precis som om dom inte själva var där.
Jag kanske ska lära dom att sträcka fram en hand och säga; " Om tant ger mig en hundring kommer mamma svara på dina frågor".
En av de viktigaste uppgifterna för mig och Dear Husband är att våra barn ska få växa upp som INDIVIDER.
Pontus.
Simon.
Oskar.
De är unika personligheter.
Var och en med sina egna känslor.
Sina egna behov.
Omgivningen kommer att sätta käppar i hjulet för det arbetet. Omgivningen kommer att få möta en tigrinna som inte är att leka med.
5 kommentarer:
Underbart skrivet!!
Heja dig och heja dina söner som är tre olika personligheter och ska behandlas som det!
Den här "tvillingen" ska stötta den processen helhjärtat!!!
Jag törs knappt fråga....men är dom enäggade? Hur många graviditetsveckor klarade du gå?
Störtfina killar!
Fiffilura; och heja dig för att du håller med! :)
Malin: Det tackar jag för! allt stöd är välkommet, speciellt från tant :)
Oslo: Haha..nu ska du inte vara sån-såklart du ska fråga! Men jag håller dig på halster-jag har en plan med skrivandet-du kommer få svaren..För du hänger med oss ett tag till va?;)
Förstår dig helt men ändå inte då jag inte är i din sits.Ett barn bort. Har tvillingar och har märkt av det där med avsaknad av hyfs och känna av var gränser går. Spritt språngande jäkla främlingar kan komma fram och fråga: Är det två av samma? Japp, svarar man då och kan då få följdfrågan: Ammade du de samtidigt?
?!
Jag känner inte dig! Har du verkligen med det att göra?
Sjukt bra skrivet. Hittade precis hit och försöker plöja igenom så mycket som möjligt :)
Kram
Skicka en kommentar