Är på bilden djupt förtrollade av undulatpippifåglarna.
Och det slog mig. När jag var liten gick jag alltid och tittade på undulaterna när mina föräldrar åkte till handelsträdgården och shoppade blommor. Liten djurälskare som krävde sin undulatstund.
Nu åker jag dit och handlar blommor. Med min familj. Nu sitter mina barn och tittar på undulaterna. Och förhoppningsvis kommer de precis som sin mamma komma ihåg undulaterna på Solberga med ett leende på läpparna. Vem vet. Mina barnbarn kanske kommer sitta där och titta fascinerat om en si så där jätte många år. En liten undulat tradition helt enkelt.
Känns lite bra i hjärtat.
Lite senare fikade vi på fiket som finns inne i blomhandelsträdgårdsprylaffären.
Planen hade varit att de skulle sitta i vagnarna så skorna var hemma. Men det var lugnt, nästan inget folk. Så ner med kidsen på golvet. De fick strutta omkring där på golvet i sina raggsockor. Pontus satte sig ner på golvet vid pappas stol, drack vatten och tittade. Lugn som en filbunke. Simon gick runt och pratade med alla sakerna, tvärstannade framför påskpyntet, tappade hakan och slog ut med armarna i förtjusning. Såg för roligt ut.
Oskar ville ta på alla blomkretionerna som var uppställda vid kassan. Blev extra väldigt mycket förtjust i krukor som var dekorerade med hönor. Jag hoppas att hans smak utvecklar sig åt ett annat håll med åldern.
Fikastunden blev hektisk. Man kan säga att jag klunkade mitt kaffe ståendes.
Men vi hade en fantastisk tjillevipptripp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar