Varje dag går jag och dear Husband en promenad med vagnar och vovvar. Enda gångerna det är inställt är när han extrajobbar, snön är oplogad, det är kallt som fan eller om någon är sjuk. Vi är nästan "Unstoppable" kan man säga.
Eftersom vi bor utanför civilisationen har vi två promenad alternativ att välja på.
Åt vänster eller åt höger. På en grusväg. Sen är det bara skog.
Går vi åt vänster brukar det bli en nötning på vägen i fem kilometer. Först 2,5 km åt ena hållet och sen vänder vi och går samma väg tillbaka. Det högra alternativet blir en promenad på tre kilometer, och det är samma tråkiga upplägg på det alternativet. Framåt och sen tillbaka i samma fotspår.
Så rafflande blir det när man bor på landet.
Hur som helst.
Under dessa små promenader pratar vi en hel del om ditten och datten.
Följande samtal hade vi i torsdags, det är först nu jag kommit över det traumatiska upplägget och kan prata om det.
Dh (= dear Husband) lägger upp det hela med mycket entusiastisk röst: " Jo jag har en íde´. Istället för att bo på vandrarhemmet när vi hälsar på T & T i juni kan vi tälta! Fatta vad grabbarna kommer tycka att det är kul".
Jag svarar först med kompakt tysnad...tittar sen på honom med stora lätt stirriga ögon, känner mig "Hollow".. och svarar: " ..eh...eller INTE!" sen blev jag tyst och blev stillastående med barnvagnen.
"Kom" säger Dh, vi "Keep on walking".
Jag har talets gåva men det finns vissa säkra kort för att få tyst på mig, det här var ett nytt oprövat som Dh slog till med. Jag var lite i chock faktiskt. Trots att ide´n var vansinnig tänkte jag aldrig "Youre out of my life", nej nej, det är jag och Dh forever.
Dh vet mycket väl att jag blir djupt allergisk bara av tanken på tältsemester.
Vad blir nästa steg? Likadana träningsoveraller?
Men han låter sig inte nedslås av min buttra uppsyn utan fortsätter som den värsta försäljaren för att övertyga mig till köp; "Jag vill om du vågar" tjattrar han och han vet att jag triggas av sånt. Vågar? Hrmp! - varför skulle inte jag våga?
Av någon jäkla anledning lyckades han.
Han sa gång på gång "We can work it out", det kommer att bli ett äventyr!
Jag ska tälta.
Så nu ska vi ska införskaffa ett fyrmannatält och där ska vi bo på våra vänners gräsmatta någon gång i juni. Vi och våra trillingar i tältet och hundarna ska få sova i bilen.
Spännande...Eller nått..
Vad kan jag säga mer än att "I did it for love".
Min spirituelle man.
Mitt fjärde barn.
Min "Manboy".
7 kommentarer:
Säg för faan inget till "L"!!!
Vill inte att han ska få samma galna ide!! Hahaha, ja, herregud, det blir ju en syn för gudarna.
Det blir nog bra, bara snön smälter, vattnet torkar upp, det inte ösregnar och är över 7 grader på nätterna så...
Kul att du gillade det du läste! :)
Förresten, att tälta är inte en så tokig idé.. men jag skulle nog aldrig ens komma på tanken om jag hade trillingar! Uj, uj.. tycker att det är nog omständigt med hundarna.
T&T ger genast Elis en säkerhet, det finns sängplats under tak, om detta mot all förmodan skulle behövas. :)
Hahaha! Snyggt att få in alla bidragen!
På tal om tältsemester... Min man vill också att vi ska tälta i sommar. Vad är det med män och tält egentligen?? Han har inte lyckats övertala mig riktigt än dock.
Malin; Jag kommer antagligen ligga med toppluva och långfilligar i tältet som det ser ut nu.. ;)
Kicki: att tälta är en VANSINNIG ide`...
T. Jag tackar dig av hela mitt hjärta och lite till :) men om vi har lite vin till maten så kommer jag nog somna sött i tältet..tror jag..hoppas jag..
Emelie: Tack :)
Jag tror att det är äventyrs Harryn som bor i vissa (män)som visar sig i tältivern. Låt mig ta första tältsmällen, så återkommer jag om du ska låta dig övertalas eller inte..
mor, du är så sjukt bra på att skriva! :)
Miss M. Pöss tillbaka och tack snälla rara, blir sjukt glad av ditt beröm..:)
Skicka en kommentar