Att minnas när ni blivit stora

Små små saker som händer som jag aldrig vill glömma..

Leksaker med snören är skoj. Att leksaken dras liggandes upp och ner eller på sidan gör inte så mycket. Men så förra veckan klickade något hos Simon. Han går omkring med ett litet lok. Struttar runt med snöret i den lilla handen och loket i änden av snöret ligger på sidan eller upp och ner och han vänder sig om och drar i snöret men nä det är något som inte riktigt är som det ska vara. Plötsligt stannar han, tittar bakåt på loket som fortfarande ligger på sidan. Han böjer sig ner, ställer det upp så att det kan rulla och fortsätter sin lek med att dra loket som nu rullar bakom honom. Det syns att han är stolt som en tupp över att ha löst problemet och nu går omkring med ett rullande lok..

Ska ni följa med pappa när han ska koka kaffe till mamma? Jag ligger och sover med Simon som har min mage som huvudkudde. Målmedvetet går Pontus och Oskar  och ställer sig i köket nedanför bänken där kaffebryggaren står. Pekar med sina små händer på makinen. De har koll minsann. Sen kommer det riktigt söta. Pontus tar sen några steg åt vänster och pekar på hyllan där burken med kaffet står. Den lilla mannen har stenkoll, vi har aldrig pratat om den kaffeburken man han har minsann sett hur vi gör när vi kokar kaffe och nu behöver farsan intruktioner...

Oskar kan häva sig upp i soffan alldeles alldeles själv sedan några dagar tillbaka. Han är överförtjust och sååå stolt över sin nya förmåga. Snabb som en liten vessla piper han iväg och sätter sig där på mornarna. Imorse satt han och drack lite vatten ur sin flaska där i soffan men lyckades tappa ner den på golvet. Han lägger sig ner på mage i soffan och försöker nå flaskan där nere på golvet. Det går inte så bra. Pontus får syn på brorsans problem, går dit, tar upp flaskan och ger den till Oskar...

Idag när jag höll på att klä på tjillevipparna för dagens sömnlur i vagnarna var Pontus så där omtänksamt söt igen.. Simon är påklädd och klar, placerad i stolen i väntan på att brorsorna ska bli klara. Oskar är i mitt knä, Pontus struttar runt på golvet. Simon leker med en leksak som åker ner på golvet och ner under bordet.. Han tittar på mig och uhuhar: Kan du hämta den åt mig?. Nä mamma kan inte det just nu, mamma klär på Oskar.  Men så frågar jag Pontus: kan du hämta leksaken till Simon. Pontus tittar på mig med sina stora blå ögon, kryper in under bordet, tar leksaken och sträcker upp den till Simon..

Alla tre är otroligt gulliga. Omtänksamma. Ibland spontant, alltid när man säger till att de ska vara det. Vi har alltid pratat om att man ska vara gullig mot varandra. Med tre trillinggrabbar så kändes det att det var viktigt att få till.. Som syskon kommer de bråka, tjafsa och vara oense, men de ska alltid ha en genuin omtanke gentemot varandra.
Hur de är gulliga? Antingen kan man stryka med handen på huvudet, eller så kan man ge tillbaka en leksak som man snott, eller så kan man pussas eller sätta panna mot panna och säga mmm...

Små saker i vardagen som sätter stora avtryck i hjärtat.