Nakenfisar är vi allihopa

Det är ju lite festligt det här med tre små i grupp. För de är absolut olika på många sätt, de är olika individer, olika personligheter men så finns det massor med saker som de gör likadant och under precis samma tillfällen och på samma sätt.
Är det här första tecknen på hur lätt individen kan falla för grupptrycket? Eller är det bara ett bevis på att vi människor är som små härmapor-mer eller mindre-genom hela livet?
Eller är det bara ett bevis på fantastisk syskonsamhörighet?

..hm...och där går jag vidare känner jag..

Tjillevipparna går igenom en hel del faser just nu.
Vågavägrabärastrumpor fasen är en. Den har pågått en si så där två veckor nu. Strumporna får sitta på en liten sketen halvtimma efter morgonens påklädning - sen dras de av. Har de hängt med så långt som till frukostsittningen så åker de definitivt av då. Oskar är blixtsnabb på att börja dra, och sen drar det som en draavstrumplöpeld runt bordet och 37 sekunder senare ligger det 6 små tyghögar på golvet.  Vi har stengolv, oh ja med golvvärme, men den har svalnat när temperaturen där ute höjdes och innan det blir tokvarmt ute har vi ganska kalla golv. Jag glider omkring med strumpor och fårskinnstofflor på fötterna, och dom vill tassa omkring barfota..tokjönsar..
Det här har blivit en grej nu,  för det lyser bus i ögonen på alla tre när de börjar med strumpstrippningen. Sen är de så nöjda när de fått av dom.

Så långt är det ju lite sött.

Efter frukosten ska det sovas en liten innanlunchentupplur ute i vagnarna. Det är då det söta blir en ..tävling..för det är en sport att klä på tre tjillevippar; strumpor, raggsockor, jacka, vantar och mössa utan att två av tre inte drar av sig strumpor och raggsockor medans man klär på den tredje/hämtar vagnarna/klär på sig själv..

En annan fas är Nakenfisfasen.
Det är hääärligt, faaantastiskt att få gå omkring i bara blöjorna just nu om man är liten och heter Oskar, Simon eller Pontus och är tjillevipp. Så varje kväll har vi en rutin cirka en 45 minuter innan läggningsdags. Jag ställer frågan: Finns det någon som vill bli nakenfis? Responsen är o.m.e.d.el.b.a.r. Alla tre skiner upp, skrattar, börjar dra i tröjorna, försöker få tröjorna över huvudet men tappar balansen och ramlar, men skiner fortfarande som små solar. Av med kläderna in på bara blöjan, medans jag sjunger en liten egen komponerad nakenfis sång(..man gör saker som småbarnsförälder som inga andra gör) och sen börjar alla tre klappa sig på magen och så skrattar dom.
Ren lycka!