4 maj 2010

Jag skrattar så jag dör..

Man ska inte skratta åt sina barn.
Nä det ska man INTE!


Pontus själv tycker att han är det finaste
som finns med halsband på huvudet.
Jag tror inte att han är medveten än om
att han behöver jobba lite på
det här med blicken..
ansiktsuttrycket..
när en kamera kommer fram..

Vi ska nog öva på att säga cheeeese i veckan.

2 kommentarer:

LillaGrå sa...

Men Åååå så söt. Och pussa-spegeln-bilderna. Gölligt. Vår V (1 år, lite drygt) gillar också sin spegelkompis väldigt mycket.

Har läst här ett tag nu utan att kommentera. Dags nu. Gillar hur du skriver om era små tjillevippar. Allt är så igenkännande och jag tycker det är så häftigt att allt kommer gånger tre. Det är roligt att se hur olika de verkar vara och hur kul de verkar kunna ha tillsammans, redan.

En fråga. Hur gamla är tjillevipparna nu?

Tjillevipp morsan sa...

Hej Lilla grå! Vad glad jag blir att du läser, gillar och nu kommenterar!
Ett svar. Tjillevipparna har nu glidit runt i tillvaron i hela 16 månader. Men de är sju veckor för tidiga så de är även 14 månader.. :)