När ett inlägg gör en kovändning

Hamnade framför TV´n efter träningen. Satt och mumsade på en sallad. Dear Husband sappade runt för att hitta något dugligt att titta på. Tänkte skriva om dagen idag. Den har varit en fantastisk utedag i strålande sol.

Men. Jag fick lite annat i skallen.

Det var ikväll det var en dokumentär om varghatare.

Vi klarade att titta på dessa bedrövliga patetiska människor och deras..inställning..åsikter..i 3 minuter. 
Tre minuter där idioten sitter och kör en bil, sitter och kör och berättar hur sjuk man kan göra en varg med glykol.
Hur mycket bättre det är att förgifta än att skjuta. Med ett skott följer det med blod, en kropp, ett skinn som ska bort. Bort för att inte brottet ska synas.
Men en riktigt sjuk-förgiftad -varg drar sig undan. Skiter som fan. Drar sig undan och dör. Långsamt.
Ingen som ser. Det som inte syns finns inte.
Tre minuter var tillräckligt.
Jag mår så dåligt. Jag vill inte höra. Jag vill inte se.
HUR blir man sån?
HUR kan man bli en människa som anser sig ha befogenhet att bete sig på det viset?
HUR blir man en människa som anser att vi människor har den totala rätten att bete sig mot djur och natur som om det var vår självklara rättighet?
HUR kan man leva med sig själv när man vet att jag,jag och bara jag har gjort så att en levande varelse lider? - lider och dör.
NÄR beslöt man sig för att ta sig den rättigheten?
..jag fattar det inte..

Vi hamnade på humorgalan istället.

Och jag pallar det inte.
Jag pallar inte att titta på dessa små barn som svälter. Som lider. Som är sjuka. Som inte får vara barn, utan de får kämpa. Kämpa för allt. Kämpa för att överleva..
Fans helvetes jävla skit!!!!!! Att världen är så förbannat skruvad.
Jag är född känslomänniska. Efter tjillevipparnas inträde i vårat liv, har jag numera tårkanaler som en vattenspridare. Väldigt lätt att skruva på kranen.

 Så ikväll gråter jag. Mitt hjärta blöder och jag är arg. Arg för att det får förekomma.
Människan är unik. Unik som ord ska beskriva något storslaget, något utöver det ordinära.
Så skoj att vi - Homo Sapiens -  är unika på det mest skamliga viset..
Vi är de enda levande varelserna som förstör vår egen levnadsmiljö. Så smart. Så förbannat smart att allt handlar om pengar och om mina fem minuter i rampljuset. Så unikt. Så förbannat korkat.
Och så alla vi andra. Massan. Samhället. Vi som faktiskt gått i skolan. Vi som kan läsa. Vi som får rösta. Vi som lever i ett så kallat civilicerat samhälle. Som tar vår hand ifrån det mesta och säger att det är inte min sak.
Vad kan lilla jag göra? Lilla jag kan inte göra något och när jag försökte en gång så hände inget så nä nu gör jag inget.
Det är politikernas ansvar.
Ahaaa...
Det är enkelt att göra det enkelt för sig.
Det beteendet är ta mig fan skitunikt.

Imorgon är jag stabil igen. Balanserad och distanserad från skiten. Men alltid berörd.
Lever mitt liv.
Alltid med ett förbannat stort ansvar för att den här världen på något litet vis ska bli lite bättre.
Om jag inte lyckas ge våra barn empati och en hög känsla för etik och moral- då jäklar ska jag själv binda mig vid mänsklighetens skampåle.