Jag har verkligen haft en fantastisk dag med mina barn

Dagen har runnit iväg.
Den började klockan sju i morse och sen har det bara flytit på.
En mycket bra dag måste jag säga.
Fylld med skrik, skratt, bus, lek, kundvagnspromenad, dammsugning, hundpromenad, shopping & matlagning..

Shopping utflykten gick strålande!  Det kändes lite pirrigt att åka iväg själv, har aldrig gjort det förut. Min plan var ju att sätta alla tre i en kundvagn och skulle inte det samarbetet funka ja då skulle min plan inte fungera, det kunde ha slutat med tråkig stämning. Men de är coola våra barn. Lugna och trygga.
"Aha, här sitter vi, okej, oj vad mycket att titta på-kör morsan-det här går bra!"

Först införskaffade vi bambukorgar för kommande plantering av gul och röd lök, efter det hamnade vi bland leksakerna. Mitt mammahjärta fick storhetsvansinne och de små barnen är nu varsin bil, legodjur, plastmojäng med ringar och en anka rikare. Simon äger dessutom ännu ett gosselejon som han vägrade släppa taget om.
Simon är svag för gossesaker. Jag är svag för Simon.
Enda gången det gräts lite var när Pontus var tvungen att vara 10cm nära scanningapparaten - han vägrade släppa taget om sin bil när kalaset skulle betalas..

När det gick så bra tänkte jag att va tusan vi glider vidare i kundvagnen.
Så vi gick en promenad över Coop parkeringen, över Willys parkeringen och landade inne på Solberga handelsträdgård.
Krukor till Dear Husbands chiliplantor, lite lullull och några kronor fattigare gick vi sen tillbaka till bilen.
Från början till slut var vi ute på galej en och en halv timma -precis lagom.

Pontus la en bit broccoli i örat under middagen-japp-där skulle den vara.
I morse kom han med mina tofflor, satte sig på huk framför mig, pekade på min ena fot, höll en toffel i handen och sa :da! Han är omtänksam som få: han ser att jag hasar runt i tofflorna nästan jämnt-nu såg han att jag var toffellös-hämta och ger.. Är han inte fantastisk, vår äldste?!

Oskar var mycket skeptisk till ett plastlejon i morse. Zebran gick bra, elefanten, noshörningen, leoparden men lejonet- nehepp-då gick han och ställde sig på andra sidan soffbordet.. Läskigt.
Så fort han blir kladdig på händerna-det kan vara mat, sand, jord- då sträcker han fram sina små händer och säger: da da dä..sen mummlar han lite för sig själv, som en liten farbror. 
Det han vill är: ursäkta mig men skulle inte du kunna torka av det här, det är jäkligt smutsigt och så kan vi inte ha det. Jag torkar eller borstar bort. Ett kort : M! säger den lille då, ihop med en liten huvudnickning..
Precis som om han säger : bra! då är jag nöjd och kan gå vidare i livet , bra jobbat min lilla upppassare. Haha!-han är skön vår minsting!!

Simon kan komma och titta på mig och säga: hödödadö da (nej han säger  inte döda...) och så pekar han på något. Det betyder: nu mamma måste jag visa dig en sak så kom nu. Han blir så NÖJD varje gång han får visa. Det kan vara tvättmaskinen, en leksak, att han vill gå ner till sandlådan.
Simon är den som fnissar mest. En riktig liten charmfnissmaja är han-vår mellersta!!

Mitt hjärta svämmar över av våra barns personligheter.
Älskade tjillevippar.
Jag har verkligen haft en fantastisk dag med mina barn.
Tänk att de fortfarande är så små men ändå så stora. Ett år och fem månader..
Galet. Underbart.

Nu ska jag ut och plantera mina sommarrudbeckior som jag odlat upp själv från små frön - jag är sjukt stolt över dom och ser fram emot när de slår ut i blom -mina andra små barn..