Tre Tjillevippar som drar åt tre håll-en spännande trio.
Det lilla suddiga turkosa som drar åt höger i bild är Simon
som förmodligen har en framtid som sprinter.
Oskar är på väg åt vänster och Pontus växte fast vid brandsläckaren..
Vårat shoppingändamål- en hallbänksoffa -var allra längst in i lokalen - jag har nog inte sagt nej så många gånger sen de föddes.
Vi förundrades över priserna men tog ett moget(?) beslut-vi slår till.
Men sen bajsade Pontus och det var tur att det var öde i den stora affären för det luktade inte hallonkex om man säger så.. Jag är ingen sån mamma som packar ner allt och ingenting för en snabb liten utflykt och den här gången hade vi bara vattenflaskor med oss. Vattenflaskor och gott humör.
Äh, vi åker hem sa mannen-du får åka hit och köpa hallbänken i lugn och ro och så kan du titta på sånt där du gillar då med, men va synd för..
Heeerregud så trevligt sagt, så här måste jag göra en paus från själva utflyktsberättelsen och citera hans ord..
Citat: så kan du titta på sånt där du gillar. Slut citat.
Citat översatt: shoppa såna inredningsgrejer du gillar..
:)
!!!!!
Stämningen mellan man & fru är väldigt bra om man säger så..
(och nu fortsätter utflyktsberättelsen:)
..för jag tänkte att vi kanske kunde åka till Solberga och köpa lite växter avslutade min älskade fantastiska underbara(han ligger på sjukt många pluspoäng just nu och han läser min blogg så ..ja.) make.
Växter! Hörde jag växter?!
Vi åker till Willys, sa jag, köper blöjor och våtservetter,lite glass-det hade gått och blivit soligt- byter blöja i bakluckan, sen kör vi ungarna i en kundvagn och shoppar blommor.
Ingen bajsblöja ska komma här och stoppa spontanitet! Jag är en organisatör ut i fingerspetsarna men samtidigt älskar jag det oplanerade. Mer spontanitet och mindre bläddra i planeringskalendrar vore det ultimata i den bästa av världar.
Med stäppsalvia, ett persikoträd och Ben & Jerryglass fyllda magar åkte vi sen hemåt.
Tillbaka ut på landet, till hundarna och huset.
Jag kan fortfarande bli överväldigad över vilken familj vi är.
Att jag är gift.
Att jag är en mamma. Till tre.
En gift trebarnsmor.
...lilla jag...
På ett av trappstegen, som vi gjorde här för att tag sen ,skrev jag i cementen "Vi lever vår dröm"
Det är så sant så sant.
Jag är en förbannat priviligierad kvinna.
7 kommentarer:
Åh vilket härligt inlägg! Jag kan inte annat än att hålla med, för jag känner detsamma om mig o min familj! =) Mycket roligt att följa bloggen, jag bara längtar tills mina 3 växer upp o springer runt när jag ser dina pojkar! =)) Hälsn. Johanna =)
Det är just det som är poängen med livet!
Att uppskatta det man faktiskt har!
Och det är ni sååå värda!! Men jag skulle vilja få se de där gjutna stegen med blommor, blader och texter.
Det kanske är något du kan lära tant och som jag kan ha på landet??;))
Vilken tur jag dök in här just idag.. en kommentar är ett måste nu.
Vill bara säga att jag oxå är en förbannat priviligerad kvinna...
som har dig som vän!
kram Sandra
Hej! Ja de va ett riktigt härligt inlägg vill jag medje. De va som kul att läsa. Du verkar ha haft en toppen dag. Hoppas du fortsätte leva i din dröm. :)
Johanna: Kul att du är med! :) och jag som ligger lite före dig i trillinglivet kan bara säga att du verkligen har något att se fram emot-det blir bara bättre och bättre ju större de blir, intensivt som tusan men på ett helt annat sätt! Ett härligt sätt :)
Fröken F: japp-du har fattat poängen ;)
Liten: Oj vad kul vi ska ha för självklart!! ska vi gjuta i betong!..jag ska lära dig aaaallt jag kan ;)
Sandra: Men..du är ju för söt :) Tack fina vän!
Sandra: Min dröm är min verklighet så den ska jag verkligen fortsätta leva kvar i :)
Vissa unnar man drömmen lite extra och ni är en av dom. Underbara ungar, man verkligen ser lyckan och buset lysa kring dom när dom sätter av. Kram!
Skicka en kommentar