Torsdag morgon.
Väcks som vanligt av kaffe och tidning av min personlige tidningsman. Ibland är det lokalblaskan ibland är det DN, idag serverades den förstnämnda. Jag tar ut min bettskena och dagen har börjat.
Så bra har jag det sedan några månader tillbaka- jag vaknar alltid upp till denna ljuvliga morgonstund.
Orsak; jag hade varit fullständigt oallmänbildad eftersom intensiva små männsiskor inte låter mig vara ifred med tidningen kombinerat med att jag inte kan säga nej när de vill vara med, sitta i knä och "läsa"..
Sen accepteras det ingen läsning utan det pekas på bilder och jäklar i mig om svaret inte kommer- då höjs de små rösterna till oanade nivåer. Ofta blir det sen att någon vill gå till exempelvis sopkorgen och slänga något skräp som hittats i soffan-ett hårstrå till exempel, eller så kan det vara att någon vill ha mer mjölk i flaskan, eller att någon signalerar att bajsleverans kommit och det är dags för blöjbyte, eller så blir någon osams med någon och ja..därför läser jag, efter ide´ från lovely husband, tidningen allone en trappa upp numera.
.
Hursomhelst.
En halvtimma ligger jag där i sängen och sörplar kaffe och läser så att jag hänger med i världen som finns därute.Runt åtta kliver jag ner för då vandrar Dear Husband ut med vovvarna. Då går jag på mitt Tjillevipp pass -då startar den verkliga dagen.
Men i morse tänkte jag att jag läser klart, grabbarna lekte där nere och det hördes att det var god stämning i truppen, och jag hade bara någon sida kvar. När jag läser försvinner jag in i läsandet- ser inte, hör absolut ingenting.
Men uppenbarligen kan min mammaradar notera tystnad.
Det var knäpptyst där nere.
Vi har ett skåp för kryddor. Finns vid spisen i köket.
Ett skåp som jag minst en gång om dagen- per barn- säger att nej du får inte röra, det är glasburkar och nej nej nej nu stänger vi dörren och går vidare i livet.
Det är ett attraktivt skåp med andra ord.
Mina ögon möts av:
Alla burkarna ligger /står på golvet.
Soya flaskan står en av ligisterna och håller i.
Den är väldigt tom.
Den var stor och den var halvfull innan attentatet.
Soya överallt inklusive på kläder, skåpsluckor..
Väldigt nöjda barn.
God morgon på den..
1 kommentar:
Åååh, dessa barn! Underbara men ack så busiga. Du påminner mig verkligen om den där tiden när ungarna var små och hittade på just sådant här! Nu är mina barn lite större (15,11,5), men tänk om alla dessa tre hade kommit samtidigt!? OJ OJ OJ vilket KAOS! ;)
Skicka en kommentar