Oskar

Oskar är totalt förlorad i kärleken.
Till mig. Även till bilar, lastbilar, traktorer - men mest till mig.
Blir lätt aggressiv när han måste dela med sig till brorsorna.
Viftar bort dom och vrålar; bort-hon är min!
När Tjillevipparna låg i magen fick jag äta kortison två gånger för att påskynda deras lungutveckling. Jag tror att dosen var lite för stor-de har en otrolig lungkapacitet för att var små minimänniskor.

Han är kvick som en liten vessla, det här med att gå är inget som Oskar föredrar-han småjoggar mest när han ska någonstans. Går gärna på tå. Är en riktig liten spjuver. Avskyr tandborstning, älskar bullar.
Envis.
Som synden.
Han och ingen annan ska sitta i mitt knä när vi läser bok.
Han har börjat med att allt som oftast ha två små händer uppsträckta och näsan vänd mot himlen- han vill att jag ska bära honom. 14 kilo Oskar har vissa problem att övertyga sin mamma att det är en bra aktivitet. Mycket tråkig stämning när han inte får som han vill. När han får som han vill hörs ett litet belåtet kort hm.
Jag tror att han är lite kär, för han äter som en sparv sedan några dagar. Vänder sig istället mot mig och visar på ett väldigt tydligt sätt att mitt knä är den enda platsen som kommer få honom lycklig. Skit i maten-ge mig din kärlek.
Lite sött.
Nästan jämnt.

I söndags låg han och joddlade vid tupplursstunden.
Nu har han kastat iväg madrassen igen tänkte jag.
Går in i deras rum- Oskars säng är tom.
Sängen står nedanför ett fönster. Det rör sig bakom rullgardinen.
Det spirituella barnet finns bakom rullgardinen.
Det spirituella barnet står på alla fyra på fönsterbrädet- kan inte komma ner tillbaka till sängen.
Blev så full i fniss.
Skrattande sa jag: nämen! sitter du där.
Skulle Oskar ha fått talets gåva skulle han nog ha väst; jäkla dum fråga, sluta garva, hjälp mig ner, det är skitläskigt här.

..jag förstår att han joddlade.

Oskar har börjat med något nytt.
Har kommit på en ide´.
Han väljer ut vad det är han ska leka med; bara bilar eller bara böcker eller bara klossar.
De droppar han sen över kanten på någon av sängarna. Sen ställer han sig på kanten och gör klart och tydligt signal för att det är dags för mig att lyfta ner honom i sängen. Är jag inte i rummet kommer han och hämtar mig. Genom hanhandadaa språket säger han att jag kan komma nu-han ska ner i sängen. Med ett belåtet hm svarar han när jag gör som han hadadedadha säger.

Väl nere i sängen sitter han och leker och är hur nöjd som helst.

Kanske tycker han att det är skönt att få sitta ifred. Att ingen brorsa kommer och snor favoriten för stunden.
Förmodligen är det så.

Han har drillat speciellt Pontus att droppa åt honom men då blir det lite mera gott och blandat.
Lite är en underdrift i sammanhanget- Pontus droppar inte- han öser ner grejer.
Belåten lillebror leker..