Ryggsäckar och en jäkla massa annat

I söndags var jag och Tjillevipparna ute på shopping.
Vi har det fantastiskt trevligt på våra soloutflykter och teamet tycker om att åka kundvagn så Dear Husband extrajobbar och jag åker och shoppar.
Bra balans.
In på Coop för bananinköp, vänder mig om och ser en gigantiskt 50% rabatt skylt. Ett halvt pris är ett trevligt pris resonerar jag; mitt intresse har väckts.
"Dagisliv snart -såklart ska Tjillevipparna ha varsin ryggsäck, de behöver faktiskt det" tänker jag. Spontanshopping kan man även kalla det eller så kan man kalla det för smarta ekonomiska inköp.
Jag väljer och väljer att tänka "nu gör jag ett klipp"-och slår till.

Igår morse frågade jag om de ville testa sina coola snygga ryggsäckar med bilar på.
Kraftiga nejnejnej huvudskakningar med breda flin som sa;  "den där? på mig?-skulle inte tro det". Budskapet var tydligt.
Tre ryggsäckar och noll intresse.
Det ekonomiska såg ut att bli ett onödigt dyrt billigt köp.
Men efter en dansande ryggsäcksmodevisning av deras idol-japp de är fortfarande mina trogna fans- skulle det provas, mannekängas och gå fram till spegeln för spegelbildsbeundran.

Ryggsäckarna godkändes - ekonomin var i smartshopping balans igen.
Resten av måndagen lektes det mest med marknadsballongerna- tack morfar, succe´som i SUCCE`!.

Gång på gång slår det mig- jösses vad stora de är.
Små grabbar. Som växer så det visslar i knäskålarna och som lär sig saker varenda dag.
Som att dra stolarna överallt så att allt blir tillgängligt.

Numera är det nästan bara taklamporna som inte blivit Tjillevippundersökta. Ställer jag mig vid köksbänken så joggas det till köksbordet, stol skjuts framför sig, stol krockas med brorsans stol som kommer från annat håll och jajjemen- det blir tråkig stämning.
Vattenkranar sätts på och lådor dras ut.

Det snappas upp pennor och det ritas..

Dagarna är sjukt galet intensiva. Ljudliga. Tiden bara rasslar till och jag är snart kvalificerad till att bli förhandlare till världsfred för gud så många konflikter det uppstår här hemma.
Våra små är små envisa personligheter som inte tar ett nej bara så där. Ett nej följs nästan alltid av ett dramatiskt skådespel.
Oj, mamma, bappa har fått sällskap av aj- annars är det kroppsspråket som talar.
Men jag tror att om Tjillevipp får välja nya ord som ska läggas till i ordförrådet skulle: "gud vad du är taskig nu mamma" väljas.
De sätter ihop legobitar och trycker ihop en vagn med en annan vagn så att det blir en lastbil som det kan byggas klossar på. Staplar smörgåsbitar så att det blir ett litet smörgåstorn.

Dammsuger, svabbar golv, dammtorkar med trasa,  plockar ur diskmaskinen..lägger in tvätt i tvättmaskinen och drar soppåsar till sopkärlet. Det skriver jag bara för att tre tonåringar inte ska komma och komma med någon dålig bortförklaring till bristande hemarbete.."Du klarade av det när du var lite plutt- hur menar du nu?"

.Ja jäklar vad jag är smart-smart taktik om jag får säga det själv.

Eftermiddagen idag spenderade jag i lugn och ro med ett jobbmöte på huvudkontoret i Stockholm.
Sen spenderade jag på H&M och på Ikea.
Jag är oförskämt bra på att bidra till konsumtionssamhället.
..och världsekonomin..

Så oerhört älskade!