Ta inte livet för givet..

I sängarna sover barnen.
Tjillevipparna.
Pontus. Simon. Oskar.
Mina ljuvliga små. Våra älskade små barn. Grabbarna.
Gigantisk övervällande kärlek.

Känslorna ligger utanför kroppen och jag gråter.
Inte för att det hänt mig något. Eller barnen. Eller mannen. Eller någon jag känner.
Men jag har läst.
Bloggar. Andras liv, andras verklighet och jag blir så ledsen. Det är för många som mister barn. För många som drabbas på ett hjärtlöst oförståerligt vis.
För mycket sjukdom. För många liv som aldrig får levas så som ett liv borde få levas.
Så mycket sorg, smärta och vanmakt.

Gråter och berörs ända in i hjärteroten.

Men så snyter jag näsan, torkar bort mascaran under ögonen och tänker att jag ska göra det som jag har tänkt ikväll.
Skriva precis så många inlägg som jag vill. Huller om buller om ditten och datten.
Kanske blev det ändå lite viktigare att göra det efter att ha läst.
För livet kan ändra sig på några få ögonblick och aldrig någonsin bli detsamma igen.

Livet är sannerligen en ovärderlig gåva.
Förvalta och vårda.
Uppskatta.

Ta inte livet för givet..