Tillfällen

Jag håller i hatten och hoppas att mitt lånade modem funkar hela vägen här på tåget. För hemma -oh ja- vi lever fortfarande ett liv utan uppkoppling. Dear Husband håller på att trixa och kolla med Telia så att vi kanske kan spendera den nätta summan av 10 tusen svenska kronor på att kunna koppla upp oss via telefonen. Jag hickar över priset men ruttnar över 3 som levera´ntör så..mmm...vi får se.
Det känns lite som att vara på en blinddate att skriva. Det har hänt så mycket och jag vet inte riktigt vad jag ska leverera..

Tåg ja.
Jag åker tåg till Stockholm. Till jobb och till anställningsintervjuer och till schemaläggningar. Till introduktioner av nyanställda. Att rekrytera är en konst-tro mig. Att ringa och säga att: Du har fått jobbet! det är förbannat trevligt. Liten känsla av att vara jultomten- gjädjespridare.
Åker till Stockholm för planering och till att kännna sig säker men ändå som ett litet frågetecken.
Att börja jobba igen efter två års frånvaro känns helt okej, riktigt bra-kul!,  men oh ja aningens förvirrande. Budget, siffror, julförsäljning, öppningserbjudande, vipkväll..min silverfisk går på syrgas just nu.
Den 18 november öppnar vi dörrarna- då ska butiken öppnas och jag har lite ödmjukt döpt om den till Starholmen. Om man ska nå stjärnorna gäller det att sikta högt.

Tjillevipparna.
Mina små grabbar som börjar bli så "stora". Fortfarande små minimänniskor, men jag riktigt ser hur de växer varje dag. Inte på längden men de växer med erfarenheterna som dagis ger dom. Utvecklas med sin stigande ålder och det är så jäkla häftigt att få se. Jag är larvigt stolt över hur bra de tar sig igenom allt det nya.
Inget pip. Inget gnäll.
Vinkvink- mamma kommer snart men nu ska hon åka och jobba- vinkvink.
Mammahjärtat är lugnt och stabilt.

Nu är det snart dags att stiga av. Snart är jag tillbaka på mitt andra jobb.
Det blev en kort blänkare..
Saknar bloggandet. Saknar alla er som jag fastnat för där ute, saknar att läsa.
Jag hoppas att ni är rädda om er och att livet är snällt mot er.