Tre dagar senare och jag är lite nykär

Jag har haft det fullständigt glimrande!
Tre dagar i Köpenhamn.
Tre dagar fulla med inspiration. Älskade kolleger, nytt tänk som gör att det bubblar av förväntan inför kommande arbetsdagar, gripande föreläsningar, fullmatade "jag måste komma ihåg allt han säger" ledarskapsföreläsningar och fantastiska nya produkter.
Innanför skallbenet bubblar det av information och kunskap som min lätt matta silverfisk nu försöker sortera och lägga in i rätt minnesbank.
Jag kan bara konstatera att oj vilken nystart jag har fått!

Jag har alltid varit kär i mitt jobb. Engagerad (ibland lite för mycket för mitt eget bästa).
Passionerad.
Oerhört lojal.
Men som alla vet behöver passionen- kärleken - underhåll.
Förälskelsen går över, vardagen tar över. Elden flammar upp då och då under förhållandet utan att man behöver jobba så mycket själv- men i det stora hela är det inget som kommer gratis och man måste jobba jobba jobba för att få the lövefire att brinna långsiktigt. Ett ömsesidigt "hålla brasan vid liv" arbete från de som inlett relationen helt enkelt.
Det där hålla kärleken vid liv jobbet är skitjobbigt ibland..

Hur som helst.

Innan jag blev så där jättegravid med tre grodor i magen, tänkte jag att det kanske var dags att göra slut för det kändes inte så bra längre. Jag tappade passionen, tappade den rätta inställningen, tappade lusten att jobba för min del i förhållandet för jag kände inte att jag fick tillbaka det jag behövde. Kände att det var nog dags att gå vidare. Ta ansvar för mina känslor och kasta in handduken.
Åtta år hade vi varit tillsammans då - jag och jobbet.

Det ska ärligt medges, bara för några månader sedan- när jag flaggade för att nu skulle det börja jobbas igen efter två års frånvaro- och möttes av..jahae.. Det var väl inte direkt passion.
Då kom de där göra slut känslorna tillbaka som ett stort skenande godståg.
Men.
Jag är inte långsint.
Eller. Jo..nu ska jag inte sitta här med någon blänkande helgonring- ibland om jag är in i hjärteroten ledsen och känner mig seriöst sviken av någon som jag har låtit få en plats långt in i hjärtat så kan jag vara långsint som han med horn och rödlätt hudton sittandes på en envis åsna- men annars- no.
Jag sansade mig och analyserade min reaktion. Känslomänniska som jag är hade jag låtit känslorna styra och bara känslorna. Vad jag mötte var en människa som via ord via ett mail levererade ett mindre passionerat svar än vad jag hade förväntat mig. Med andra ord var det fritt tolkningsläge från min sida. Inga röstlägen att känna av, inget kroppsspråk som talade-bara platta bokstäver. Och jag tolkade valet att uttrycka sig som..mindre.. välkomnande. No fire mellan raderna där inte..
Men med eftertanke kom jag fram till att det var inte ett svar från företaget utan från en representant från företaget som aldrig träffat mig.
Och det är ju med företaget som jag har ett förhållande.

Ojojoj jag har gått och blivit klok men ojojoj vad jag svävar iväg nu.
Fast  något viktigt har hänt.
Med mig. Och det är förbannat viktigt.
 
Min inställning till saker och ting har inte bara mognat utan-och här måste jag ta i- utvecklats något enoooooooormt- i och med den resa jag gjort med att:
1. Möta min fantastiska man som är en mycket(för det mesta)klok man som ger mig så mycket kontruktiv feedback på mina tankar och funderingar och på hur jag bemöter olika människor och situationer.
2. Genomgå en IFV behandling
3. Bli så väldigt jättegravid med allt vad det innebar.
4. Må så dåligt-vara så ynklig och sjuk och svag- de första dagarna efter att de plockats ut.
5. Få så många underbara barn på en och samma gång= livet blev lite upp och ner och otroligt intensivt.

Allt det, plus min  ambition, mitt engagemang, min lojalitet, företagets förändring och den här glimrande konferansen har gjort att jag vill vara ihop ett tag till.
Jag har spenderat tre dagar i Köpenhamn, jag har mognat, glöden har flammat upp och blivit till eld igen.
Jag är nykär.

I juni har vi varit ihop i 11 år.


Malla!- välkommen :)