Fröken Jansson.
Jag kommer aldrig glömma första gången vi träffades.
Jag var chefen och hon var Linköpingstjejen som flyttat till huvudstaden och som nu satt framför mig för att hon behövde ett jobb.
Hon hade rätt inställning. Vi klickade. Hon fick jobbet.
Vi jobbade fantastiskt bra ihop. Hade otroligt roligt tillsammans både på jobbet och utanför. Jag kan sitta själv och titta på kort från den tiden och skratta högt. Vi var två singeltjejer i Stockholm som visste hur man la på en ögonskugga och hur man hade kul.
Så småningom blev vi chefskollegor. Jag gick vidare till en större utmaning, hon stannade och tog över.
Jag vet inte vem som var stoltast - hon eller jag.
För några år sedan träffade hon mannen. Den rätte.
Flyttade tillbaka till den mindre staden.
Önskade sig smått men det har väntat på sig.
Igår pratade vi och jag fick den underbaraste mest fantastiska nyheten.
Hon den sockersöta, snälla och mest omtänksamma människan jag känner ska ha en liten baby.
Idag ringde hon och berättade om ultraljudet. Det första.
Och så hade de shoppat sig ett hus. Bara sådär.
Fröken Jansson.
Hon är inte min syster.
Inte via blodsband.
Men vi är systrar i själen.
Min lillasyster ska ha en baby och jag är så oerhört jäkla glad.
I hjärtat.
Systeryster.
Du säger- jag gör, så nu "skriker jag ut det till hela världen" som du sa:
FRIDA JANSSON SKA HA BARN MED ROBIN PILEMALM!!!!!!!!
Den tionde ska jag pussa dig på magen! :)
4 kommentarer:
jippii så roligt :D
Systrar ska man hålla hårt i! Både äkta och oäkta. :)
Jag sitter på jobbet och gråter, folk frågar vad det är och jag säger att jag har världens bästa vän och syster :) Puss och kram, ditt inlägg har gjort hela min dag! :)
Gla'melding!
Skicka en kommentar