Skulle du åka själv?

Fru Jansson- min vän och kollega- har landat på Gran Canaria idag.
Hon hade sparande semesterdagar som hon var tvungen att ta ut nu, alternativt få utbetalda.
Hon valde att ta ut dom.
Så i två veckor ska hon bara vara.
Lapa lite solstrålar. Läsa lite. Strosa lite. Titta på lite sevärdheter. Dricka lite parapyldrinkar och förmodligen kommer ett och annat glas champagne slinka ner om jag känner den vännen rätt. Äta på restaurang. Bada i poolen. Shoppa. Och bara va. (jädrars jag är avundsjuk..)
Hon åker ensam.
Alone.
No compadre.
Fina fru Jansson och jag pratade ganska ingående om ämnet att resa själv när hon berättade om sin kommande lilla semestertripp. Vi tjitttjattade om varför vissa kan tänka sig att åka själv, vissa vill åka själv och vissa spjärnar emot och känner att herrejösses nej aldrig i livet, big no no.
Jag tillhörde den sistnämnda kategorin tills för några månader sedan.
Det har inte varit något med att jag inte tror att jag skulle klara av det utan det har med det sociala att göra. Jag är självständig men ett socialt flockdjur. Vill dela saker. Ensam är inte stark i min värld.
Men nu har det rumlat om i inställningen och jag tror ta mig tusan att jag skulle kunna ta en liten tripp by my self.
Jag vet inte varför det har hänt, tror att det har med trygghet att göra. Nu har jag min familj. Jag har en säkerhet som jag aldrig haft förut..
Tänk..
Lapa lite solstrålar. Läsa lite. Strosa lite. Titta på lite sevärdheter. Dricka en kall öl på en uteservering. Äta på restaurang. Bada i poolen. Shoppa. Sova.
Och bara va.


Skulle du åka själv?