Fem dagar senare och hej - här är jag. Hög på socker efter att ha hetsätit en portion glass.
Med maränger.
Och kolasås.
Och strössel.
Och innan dess skovlade jag in chipsresterna som legat och samlat damm sen i torsdags. Och exakt varför jag skriver det här..mmm..det kan man undra.  Jag skyller på sockerchock.
Och går vidare.

På fredag tar vi emot vår första familjehemsplacering. Om det kan/vill jag inte skriva så mycket om men japp- det är en anledning till att jag har det lite hektiskt just nu. I somras gick vi igenom utredningen och blev godkända som familjehem. Vi har haft några förfrågningar sedan dess och jag kan väl säga så här; det är en speciell värld; det är av och på med kort varsel och kasten och turerna är många och det som ena timmen var aktuellt är någon timma senare avblåst.
En del höjer på ett ögonbryn och tänker att "eh- oj- hur tänker ni nu, har ni inte det tillräckligt med tre barn, fyra hundar osv..". men näe- vi tänker inte så. Allt beror på inställningen och..hur ska jag säga?Såklart blir även vårat liv lite väl välfyllt ibland men så blir de flestas liv i omgångar- så är livet - och både jag och Fredrik resonerar som så att då tar man tag i det och så löser man det. Livet är till för att levas och vi anser att vi har möjlighet att hjälpa ett barn. Det finns alltför många barn som inte har det bra.
Förhoppningsvis kommer vi att kunna vara ett stöd för den här tjejen och visa henne att det finns bra, stabila, trygga vuxna i den här världen. Ge henne så pass mycket så att hon får alla förutsättningar att bli en ung tjej med självkänsla och självförtroende.
Hm..det finns mycket jag skulle kunna skriva om det men..
Nog om det.

Tre treåringar. Ingen kan förstå hur det är att ha tre treåringar innan man själv har upplevt tre treåringar. Jag har fått frågan förr; är de busiga?  Näe", har jag sagt, "det är klart att det är intensivt- de är ju tre men de är faktiskt ganska lugna."
Jag tar tillbaka det.
Herrrrrrrrrregud- vad våra barn är spirituella busligister. Det händer saker hela tiden. Jag menar HELA tiden, och jag är ingen kvinna som överdriver. (..å nu när jag tänker efter så kanske det faktiskt precis där kom fram varför jag hetsåt..)
Men det är som Dear Husband säger; de är påhittiga- det tyder på intelligens. (ja men håll med- den är bra den "förklaringen"..)

Tollarp. Härligt möte med vänner, övernattning i husvagn och sen en tripp till Malmö för hundutställning med våra polska damer. Om jag hade oceaner av tid skulle jag ta mig tid att skriva ett brev till arrangören för det var en av de rörigaste utställningarna jag varit på. Det var så trångt och så meckigt och så- ja, jag erkänner- jag tappade inställningen. Det där med hundutställningar gör jag bara och endast bara för en sak; för vår kennels skull- annars skulle jag aldrig ställa ut. Det är värld full av regler som inte följs och det är en värld som är lite för välfylld av människor som kanske har gått och blivit aningens för inskränkta - jag ska inte sväva ut om det här..för trots att det var rörigt och jag var lite urladdad efter galet lång väntan gick det fint- Itchie vann och fick ett certifikat. Våra tre små barn skötte sig mycket och oerhört bra med tanke på hur länge vi fick vänta- tre timmar tror jag att vi satt innan alla femtiotolv Dobermann var färdigtittade på av domaren. Men att ha koll på tre barn under röriga former- herrejösses jag var slut som artist.
Våra polska damer håller måttet vad gäller utseende har vi fått på papper. Men det viktigaste av allt får vi svar på imorgon för då ska de höftledröntgas. Då får vi svar på om vi har en kennel med hundar som vi kan ta valpar på eller om vi "bara" har fyra gigantiska vovvar här hemma.
Nervöst minst sagt- så bitte!- låt det gå bra imorgon- hoppas hoppas hoppas att de har tipptopp leder!!

Annars så har jag var ute och sprungit två gånger - jag upprepar: TVÅ gånger och jag är uppe i den långa sträckan 2,4 kilometer. Så här i uppstarten- min kropp är i chock och jag har inte blivit pigg av mina fyspass (ja jag tar i lite här- fyspass låter lite mer.. ja bättre än" luffsat fram flåsandes"..) tvärtom har jag varit så oerhört magiskt trött. Så jag har sovit mycket de här dagarna.
I morgon bitti ska jag ut igen. Heja mig.

Men nu får det vara färdig svamlat så säger jag hejdå, tack, tjingalong och god natt.