Idag har stor rengöring gjorts och det har tömts på firrar, grus och vatten. "Var noga nu så ingen krake blir kvar" förmanade jag mannen innan jag gick ut i regnet på hundpromenad.
En promenad som resulterade i att jag gick vilse, pulsade i ett kärr och snurrade runt i skogen i 30 minuter innan jag hittade rätt men till min stora förvåning kom jag ut ur skogen på precis samma ställe där jag gått in.
Jag och mitt lokalsinne imponerade inte. Jag ska aldrig bli skogsguide.
Hur som helst.
Jag kom hem och akvariet var torrlagt, snustorrt och öde och var det i säkert en timma.
När jag senare i kväll sitter i soffan och väntar på att lasagnen i ugnen ska bli klar, ser jag något som jag inte borde se.
Det skvalpar åter igen runt 700 liter vatten i akvariet men fiskarna är inte tillbakasläppta. Jag kisar lite närsynt in i vattnet och jorå; en liten tetra simmar runt där i vattnet. Den ser förvånad ut.
Tjoar till Dear H. som är en trappa upp om min upptäckt.
"Ojdå" sa han " otroligt att den klarat sig".
.. det tror jag den lilla fisken med skulle säga om den kunde prata. Alternativt svära högt och ljudligt och fråga vad fasen det var som hände.
Nästa gång är jag fiskansvarig.
3 kommentarer:
Vilken survivor! :-D
Hehe...fiskar...Jag låter Hjärtat sköta vårt. Han har kontrollbehov då det gäller det där jäkla akvariet.
Anki; den största fast den är så liten :) Coolt.
Sus; och här hemma är det jag som är pepplig med firrarna men mannen vägrar låta mig göra rent- det är hans grej-men nästa gång ska jag sitta som fiskpolis..
Skicka en kommentar