En berättelse är bättre än ingen berättelse. Minnen nedskrivna är bättre än luddiga eller inga minnen.
Nu blir det en mindre novell;
Det är väldigt kul att resa med barn. Man får upptäcka saker och ting på nytt, man får vara med på ett hörn ännu en gång på hur wow vissa saker är.
Som mötet med havet till exempel, att få se hur stort det är, få höra hur vågorna låter när man står där med fötterna i vattenbrynet och faktiskt så är det riktigt wow att få sig en glass varje dag bara för att man är på en strand.
Lite mindre wow var det när vågorna hade fräckheten att skölja bort sandslottet som precis börjat ta form liksom upptäckten att sanden blir så varm att det bränner under fotsulorna när solen gassat några timmar och bli djupt upprörd över det och försöka sig på att gasta ut en order: " jag inte kan gå, du måste bäla mig mamma!!!!".
Och sen upptäcka att lilla mamsen inte är mottaglig för såna typer av order..
Andra kvällen kom ( här ska man läsa på götteborska) vår goa gumma Catta
Lovely friends. Magiskt lovely.
Det började med lite drama på en gång där på nattkvisten när de anlände till lägenheten; deras resväska hade bytt kodlås. Japp. Måste ha varit väskan själv som ändrat koden eftersom bägge resenärerna från Göteborg var oskyldiga enligt dom själva.
Fredrik gjorde en insats med sax:
Så gott som varje dag gick jag och Catta på en 45 minuters rask promenad. Jag fick svår träningsvärk i höftkulorna samt i benhinnorna av den aktiviteten de första dagarna men hej vad det sa mig;
1. Du är sjukt otränad kvinna!
2. Du behöver träna kvinna!
Så vi fortsatte gå alla morgnar utom tre.
Utflyktsdagarna hann vi inte..
Två utflykter gjorde vi; en dag åkte vi en kort bussresa till en otroligt cool grotta som var enorm och väldigt vacker. Lite bajs i brallan olyckor och dålig mat på restaurangen kompenserades av den coola grottan.
Självklart har jag glömt vad den heter..
En annan dag åkte vi mycket buss för att komma till " Seaworld". Det var samma dag som våra lovely vänner firade 25 år som gifta. Så innan bussturen firade vi dom med skumpa och jordgubbar. De gav varandra presenter och det var en riktigt mysig morgon. Det var wow att få vara med att fira. 25 år som gifta - det är riktigt riktigt coolt.
Resan till Malaga tog 1tim och 45 minuter, busschauffören gillade att tvärbromsa, det var noll syre i bussen, vi åkte in i små avkrokar och det svängde och krängde och till slut så blev en stackars Tjillevipp åksjuk och kräktes. Men barn är fantastiska så när vi klev av bussen var Pontus pigg och alert igen.
Ett litet kort stopp i Cattas absoluta favoritaffär:
innan vi satte oss för att åka lite mer buss i en halvtimme.
Landade på en glimrande restaurang med en fantastisk utsikt över hamnen. Självklart har jag glömt namnet på både staden, restaurangen och hamnen..
"Seaworld". Ja vad ska jag säga. Broschyren var fin.
Barnen gillade det.
Men näe. Som vuxen med lite erfarenheter var det inget vidare. Men barn är fantastiska även här för när jag sa att det var ju väldigt synd att uttrarna sov när vi var där sa Pontus att det gjorde absolut inget för de var trötta och då måste de ju få sova.
Ibland är det bra att få uppleva saker ihop med barn- det är lätt att bli bortskämd som vuxen.
Självklart blev "Seaworld" tre souvenirer fattigare och Tjillevipparna tre sköldpaddor rikare
Glass och kaffe på det berömda M stället innan bussresan hem mot Nerja. Den här gången med en chaufför som inte var bromsmissbrukare och som körde hem oss på en timme.
Om man har varit lite alert som läsare så kan man ha reagerat över att jag faktiskt skrev att det var tre morgnar som vi inte träningspromenerade - men vi var bara på två utflykter.
Det var som så att en liten olycka kom i vägen. Vi behövde storshoppa mat, jag och Catta tog oss an uppgiften, skickade männen och barnen att promenera hem själva från stranden.
Vi shoppade väldigt mycket mat. Så mycket att vi fick lov att låna kundvagnen efter att vi lovat på heder och samvete att komma tillbaka med den för att ta oss till en taxi som kunde köra hem oss och alla påsar. Som vi skrattade. Och som folk tittade.
Väl hemma fick vi rapport om olyckan som hänt på hemvägen från stranden. Pontus hade snubblat och slagit i ett knä ordentligt:
( och då kunde vi inte gå på vår träningsrunda eftersom det blev så sent.. Mm. Vissa ursäkter är sämre an andra för att slippa träna..)
Herregud vad minnena väller upp.
Det får bli en del fyra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar