Det blev kortvarigt.
Alltså..våra grabbar kan röja.
De är i konstant rörelse och i konstant kreativt lek/ bus/ spirituellt sinnestillstånd.
Håll i hatten säger jag bara! För när våra tre lägger den sidan till börjar man pedagogiskt när det brakar åt pipsvängen, men sen blir man sakta men säkert mindre och mindre pedagogisk allt eftersom timmarna går och buset tilltar tills man tar sig själv i örat och väser till sig själv; aaaandas!!! Och så känner man hur fylld man är av negativ energi över allt detta nejande och förmanande.
Aktivera dem tänker man finurligt. Hahaha! Funkar icke. De gör bus då med. De gaddar ihop sig, så fort de blir tillsagda att hepp hepp heeeej- det där är inte okej. Då kommer krokodiltårarna ihop med ett upprört" du äl alg på mig! Du äl dum!" och som de små dramaqueens de är brukar de sen brölande springa ifrån platsen där deras brott upptäckts. Eller så kör de stenhårt med de här är finurliga svaren när de hör " nu är det dags att plocka undan" eller om de får höra att det de gjort var mindre bra och att så gör man inte.
1. Jag kan inte. Jag inte olka.
2. Jag kan inte. Det klial så dant på min klopp. (den är innovativ och ny för dagen)
3. Näe. Min pappa inte sa det.
4. Du äl dum! Jag inte äska dig. ( aoutch i mammahjärtat)
5. Jag inte vät hul man göl.
6. Inte nu- jag göl det sen. ( dömt att misslyckas..)
När Fredrik kom hem vid halv tre var mitt tålamod och mitt humör nere i väldigt låga doser. De är mina barn, jag älskar dom sanslöst, de är hur rara och charmiga som helst och när de är mindre rara så har jag tålamodet. Men då och då har de såna här dagar som idag och då gör de så mycket tok- såklart självklart händer allt tok i ett nafs när man är upptagen med att laga mat, hänga tvätt eller går på toa- och då, efter ett par tre tjugoåtta vändor räcker inte tålamodet.
Dessa barn håller oss sannerligen alerta kan man även säga.
Japp. Det var det om det. Nu sover de sött och jag ska färga hårstrån, duscha av mig färgen ihop med svetten efter dagens träning och vara duktig och lägga fram morgondagens kläder.
Imorgon är det nya tider.
Hejdå till att pendla med att köra bil. Hejdå till personal, budget och butiksansvar.
Hej till SJ och tågpendling. Hej till min nya roll i företaget som intern kommunikatör.
1 kommentar:
Det vore konstigt om tålamodet inte tröt ibland. Grattis till nya jobbet!
Skicka en kommentar