Och sen blev det kväller

Från morgondagens leverpastejmacka till  nu gick inte helt otippat i den normala dagshastigheten raket. 

Och nu står jag här i köket med bettskenan i munnen redo att återgå till det fantastiska horisontalläget i sängen. 

Bettskenen är en underbar uppfinning för oss som har ovanan att ligga och pressa gaddar i sömnen. Utan den känner jag mig inte riktigt utvilad på morgonen- eller jag kanske ska säga så här: med den känner jag mig mer utvilad men är fortfarande trött på morgonen. 

Mer likt sanningen. Hur som haver har den andra funktioner; jag behöver bara le sött med den i munnen eller försöka på mig ett litet samtal med den i käften så fungerar den perfekt som avledande manöver så att man får ligga 

och läsa sin bok. 

God afton!