Jobbat lite längre eftersom jag är under upplärning med ungefär två miljarder nya saker. Just nu tillverkar jag nyhetsbrev men blandar upp det med möten och rekryteringar av säljare och butikschefer.
Jag är förvirrad av naturen men nu känner jag att det fanns ytterligare en dimension i tillståndet.
Totalt förvirrad.
Men det är kul ( inte att vara förvirrad men att få lära sig nytt) och den gamla slagdängan " hålla många bollar i luften expert" känns som en fin och rättvis titel under min ordinarie flådiga: Internal Communications Coordinator.
Sweet lord det är en lång titel. Bara den kommer att ta en vecka att lära sig.
Hur som helst.
Tillbaka till tåget.
19.20 är klockan och min mage har signalerat för länge sen att middagen är kraftigt försenad. Sitter på en plats med fyra säten och ett bord. Mitt emot mig sitter en kvinna med sin son.
Med smågodis. Oh vad det mumsas.
Chokladbitar ser jag minsann.
Det är väl okej men de nöjer sig inte med det- mamman mumsar friskt från en ostbågspåse som ligger på bordet.
Jag får jobba hårt här. Snålvattnet skvalar i munnen och jag får behärska mig för en liten del av mig vill vända på påsen och ta mig en rejäl näve.
En liten näve skulle väl inte vara för mycket begärt..
1 kommentar:
Förstår precis vad du menar. Jag kan stå emot det mesta men ostbågar...
Skicka en kommentar