Det kommer att bli så bra. Min man är glimrande bra.
Så snyggt. Så Bullerby staketit.
Så tjillevipp praktiskt: ja spring ni, dela på er, spring åt tre håll men längre än till staketet kommer ni inte - ha!
Mannen snickrade. Tjillevipparna somnade.
Då promenerade jag.
Fem kilometer med vovvarna i sällskap med en härlig sol och en varm vind.
Fem kilometer och femioelva tankar.
Tankar om djur, hur de behandlas innan vi äter upp dom. Jag tänkte lite på grisar. På vilka val människor gör. Vad vi lägger pengar på. Dubbelmoral. Min egen dubbelmoral. Jag har väldigt mycket åsikter om mycket.
Räddade en padda som satt sig mitt på vägen från garanterad väldigtplattöverkörd död. Pluspoäng till mig.
Jag tänkte på blåsippor. Vitsippor. Naturen.
Hur mycket jag får av den.
Ro. Harmoni. Vackra bilder.
Jag tänkte att varje vår blir de flesta av oss som små barn när det börjar spira. Små barn som upptäcker och fashineras av det vi ser. Vi ler när vi ser blåsippan, tussilagon och vitsippan för första gången efter vinterns vita vackra- men inte så..blommande utbud.
Allt känns nytt, levande, spirande och fräscht.
Bloggskrivandet. Vad jag vill skriva om. Alla ide´er jag har. Hur många inlägg det skulle bli om jag skrev allt. Sjukt många. Så tänkte jag lite på andras bloggar. Vad de skriver. Hur de berör mig.
Andras liv.
Sen tänkte jag på döden.
Vi fick ett samtal igår.En granne ringde och berättade. En äldre herre som jag inte kände men alltid hälsade på och som alltid var glad och som vi alltid bytte några ord med när vi stötte på varandra. Komplikationer efter en operation. Poff borta.
Så jag tänkte på döden, på livet och på vilka avtryck vi gör här på jorden och en tår rann ner för kinden. Jag har fått en annan relation till döden sen tjillevipparna kom. En helt annan.
Jag tänkte på vänner, vänskap, rabatter som ska grävas och planteras, plantor som växt sig stora och måste omplanteras. Tankar om att vara mammaledig och hur det påverkar mig. Från karriärkvinna till tjillevippmorsa på landet. Från ögonskuggor och ledarskap till fleece och moderskap.
Tankarna rullade, flög och skuttade.
Promenaden var skön.
Solig. Avkopplande.
Men frågan är om det var jag som var på promenad eller om det var mina tankar som var på promenad med mig?
4 kommentarer:
Mm, tankar om livet.
Ett mycket, mycket bra inlägg!!
Vilken vacker beskrivning av livet!
En bra start på min dag.
Tack
Tror att vi alldeles för sällan tar oss tid att bara vara och låta tankarna fara som dom vill. Många bra tankar hos dig
Malla: Tack och puss och kram och jag är glad som i glad att du finns..och att du finns i mitt liv igen.. :)
Fiffilura. Tack och kram (du får ingen puss för vi känner inte varann så bra än ;)..och jag är glad att du finns med här för du verkar vara en fantastisk människa som går igenom mycket..
Carina: Tack med en kram och en leten pöss- jag är så glad att du finns i mitt liv för du och jag har alltid bra tankeutbyte.. :)
Skicka en kommentar