När ett mutter får utdelning

Vi är överens om mycket- faktiskt det mesta- jag och Dear Husband.
Att bygga upp och skapa en trädgårde kan skapa små konflikter men vi har ganska lika smak och tycke inom det området. Men vi är inte ens på samma planhalva vad gäller tallnärvaro i rabatterna.
Han vill ha- jag är tväranti. Det är bland det tråååååååååkigaste av det tråkigaste man kan ha i en trädgård.
Men mannen ville ha som i habegär och man väljer sina krig i den äktenskapliga samvaron, så när vi började förvandla lervällingen runt vårat nybyggda hus till trädgård, fick han lov att shoppa två "svart tallar". Storsint - jag vet.
Och jag har verkligen försökt att se det fina. Plantera fint runt omkring , placerat om  dom en gång, men nepp. Tvärfult. Det är för mycket "hej åttital och vi bor i ett villaområde med asfalterad garageuppfart och har ingen fantasi eller känsla så vi gjorde det enkelt och plutta dit tallar i rabatterna i stället för blommor" känsla.
Skitfult.
Varje vår sedan dess har jag muttrat att oj vad min rabatt skulle vara oceaner mycket snyggare utan tallinslag och i år skedde det. Min storsinthet för ett par år sedan skördade sina frukter, för igår när vi var ute och grävde i varsin del av trädgården och  jag står och gör mitt årliga tallmuttertal säger mannen plötsligt;

 " Gräv upp dom och sätt dom i stora krukor"

Två minuter senare var de uppgrävda.
De ska flytta in till hundgården.
Och alla vet ju att hundkiss är förödande för vissa växter..