Jag är inte med i matchen..

De har egna ord för saker och ting de små rackarna här hemma. Jag har koll på vad de flesta betyder; jajja= rådjur, umum= bil, ö ö ö= elefant, min ä= min häst, namnam =välling. Det är några av de ord som används istället för de "riktiga" orden. Sen har vi  "humbedumbedombedo" pratet som de använder sig utav för konversationer med varandra. Jag fattar iiiiiiingenting men de nickar och säger ja i samförstånd eller ruskar på huvudet och säger näe och förstår uppenbart varandra mycket bra. Jag är inte ens med på läktarn när de kör i gång med det pratet.

Igår sitter vi - the hole family- i soffan bänkade framför en barnfilm.
Tjillevipparna ryter hela tiden och utbrister korta ähäh ljud..Ibland ryts det och läggs till ett "mamma" framför "ähäh".  "Är du med på vad de menar för djur nu?"  frågar jag Dear Husband. Han gissar på får men då ryter alla från tårna och förtydligar vad "ähäh! är. Han gissar på lejon- nepp - är fel, tigrar - nepp- är fel. Ett argt får då- nepp på den gissningen med. Han är inte med i matchen om man säger så, han sitter på läktaren.

Det är ju en dinosarie.
Såklart.
En mamma dinosarie.

Jag kör ordboken för pappan så han ska vara med i matchen men får akut minnesförlust på vad bil har för ord.
"Men åh" frågar jag Tjillevipparna där i soffan, "vad är det ni kallar bilar för nu igen?"
"Bil" säger Oskar som om det var det självklaraste i världen och sen säger Pontus bil och som som ett litet eko hör vi Simon säga bil. Tre gånger bil- bara så där!
Med ett tonfall som om det var det självklaraste i världen att säga bil om bil och jag borde verkligen! veta om att det heter bil.

Idag har Tjillevipparna akut minnesförlust för trots mitt lock och pock har bil återgått till att heta "umum".
Jag känner att det bara att glida med längs sidolinjen istället för att försöka springa för fort mot målet i den här matchen. Var sak har sin tid.