Tjillevippar goes swimming

När små barn föds har de en reflex att "hålla andan", så att de inte drar ner vatten i lungorna. Ganska naturligt eftersom de legat och skvalpat i fostervattnet ett tag. Den reflexen försvinner efter några månader på torr mark men går att få tillbaka. Och när man väl hittat knepet för det så sitter det kvar hela livet.

Den reflexen ville vi åt igen. Vi bor nämligen vid en sjö.

Vi har väl en si så där 80 meter ner till vattnet. Fantastiskt läge, fantastisk utsikt och fantastisk stor risk för oplanerade dopp. Innan vi visste att vi skulle bli med tre barn grävde vi dessutom ut en damm vid vår tomtgräns. Med andra ord har vi en sjö, en jättepöl och tre små tjillevippar som antagligen förmodligen definitivt kommer ha som sport att springa åt varsitt håll när de lärt sig att få upp farten på spirorna..

Vi går därför på babysim och fredagar är dagen då tjillevipparna plaskar och dyker.

Innan första dyket sjunger vi alltid en liten sång. Vi går runt i en ring och sjunger om små badarna som har två öron, ingen svans och plaskar hit och dit. Det är ingen av föräldrarna som direkt tar i när vi går där i ring utan det är mest ett litet mummel.

Direkt efter sången vänder sig alla föräldrar med sina barn inåt mot baddyksimlärarinnan som står i mitten, och räknar : ett, två, tre och dyyyyk. Under det där dyyyyk drar du ner ditt barn under vattnet så att det blir ett litet dyyyyk.

En lätt bisarr känsla första gången. Det är liksom inte riktigt naturligt ..." Nu kommer mamma göra så du får en kallsup och du kommer undra va fan skulle det där vara bra för och antagligen få lite lätt panik en liten sekund eller två men nu biter vi ihop och kör.."

Idag var Oskar alert som en liten aborre. Han pratade och tjoade och tog små egna initiativ till dyk från madrass..dear Husband fick tag på honom innan det blev ett djupdyk och jag fick minst tre nya grå hårstrån och våra misstankar att han kommer utvecklas till den spirituelle påhittaren stärktes..

Pontus är lugnet personifierat. Rör inte en min, plaskar lite med händerna, sänker ner munnen i vattnet och tar sig en klunk klorvatten då och då..Han glider runt med farfar och jag säger till honom att oj nu dricker han vatten igen och farfar säger ojdå och sen tar Pontus en klunk till..
Pontus och farfar är en bra kombination.

Simon behöver få hålla i någon leksak , gärna en boll, gärna två bollar, gärna tre bollar men där tar tyvärr hans små händer stopp.. Idag vägrade han släppa taget och dyken blev därför med boll- det gick bra..fast han har inte riktigt greppat att stänga munnen varje gång-han brås på sin far..

Tjillevipparna har små ljusblå speedos på sig. Jag har insett att baddräkt/byxbranchen är en lyxlirarbranch. Deras små ynkpynktygbitar kostade 159:-. Styck. Min baddräkt med hål på ryggen så att airbagsen på ryggen syns, gick lös på 350 balubas, då var den på rea...(och den enda som fanns i november månad att hitta i den här lilla bedrövligtsorgligafinnsingetattshoppa hålan) Jag borde kanske bli baddräkt/byxdesigner, designa vilt ett par år, sen dra mig tillbaka och leva lyxliv..

Nästa vecka är det sista gången. I mars går vi fortsättningskursen. I sommar kör vi bröstsims tävling i sjön..