Min hjärna och min mun lever inte i symbios

Jag ska laga en rådjurstek.
Jag har aldrig lagat en rådjurstek.
Jag har aldrig ätit rådjurstek.
Men vi har fått den, vänner kommer över i helgen så för tusan, det är nu steken ska fram.
En stek av rådjur är nog fint som snus men jag är en rookie i rådjurstillagningsbranschen.
Letade fram ett recept och där står;
Till såsen kan du använda Madeira, Sherry eller Porter. Ja men då så.  Och vilken ska man ta och varför och hur smakar det då kan man undra. De dryckerna är lätt främmande för mina smaklökar.

Mot systembolaget.

Går direkt och frågar en personal och förklarar mitt bekymmer.
Systembolagskvinnan är mycket servicemindad och frågar om det är okej att hon ringer den stora centrala kundservicen - "De är riktigt bra på att ge råd om vad som passar till vad"
"Självklart",  blir mitt svar.
Trevligt med seriösa service människor. Det här blir bra tänker jag. Riktigt bra.
Systembolagskvinnan: "Ja hej jag har en kund här som ska laga ren och undrar om hon ska välja..."
Där slutar jag lyssna.
Eh förlåt??? Ren? Jag tänker så det knakar. Ren? Ren? Har jag sagt ren? men va fan det här blir ju inte bra. Sa jag ren? Varför har jag sagt ren? Ska jag säga till? Ja jag måste ju säga till. Så jag petar den vänliga sytembolagskvinnan på armen och säger: " Ursäkta men jag sa nog fel...sa jag ren? ..jag menar rådjur..hehehe..
Den blicken hon gav mig. Obetalbar.
Jag lovar att hon trodde att jag var full.
Hon tittar skeptiskt på mig och frågar, med centralen kvar i luren,
"Men du sa ren, ska du laga rådjur?"
"Ja hoppsan vad tokigt  - sa jag ren?..Rådjur. Jag ska laga rådjur."
Sen känner jag hur jag bränner av ett stimorol leende. Uppenbarligen är jag helt frikopplad från hjärnan.
Tystnad.
" Hon säger nu att hon ska laga rådjur".

Jag valde sherry.
Till rådjuret.
Wish me luck.