Om det som hänt del 1 - Projekt Åke.

Kärleken flödade.
Det hade klickat rejält mellan mig och Dear Husband, och det fanns liksom ingenting att vänta på. Men min ålder gjorde att vi inte hade all tid i världen på oss. Vi började därför ganska direkt..omgående.. med att försöka bli med bebis. Ett arbetsnamn fnissades fram en kväll och vi hade informellt startat Projekt Åke.
Min dröm som nu var vår gemensamma dröm kanske kanske skulle bli verklighet.

Vissa tar det som en självklarhet att bli med barn.
Vissa går det enkelt för.
Andra får ligga i.
Och för en del fungerar inte ens det.
Trots att vi ..låg i..ville det inte sig inte.
Projekt Åke visade sig bli en hård nöt att kläcka.

Vi behövde hjälp.
 Min biologiska klocka tickade på upploppet så efter nästan ett år av egna försök kontaktade Dear Husband landstinget där vi bor, för att undersöka våra möjligheter att få inträde till IVF världen. Det visade sig att tiden även höll på att rinna ut för att få hjälp via provrörsbefruktning. November var nästan slut och jag skulle fylla 38 år fem månader senare. Efter fyllda 38 skulle dörrarna stängas till provrörshjälpen.
Dear Husband rådfrågade inte mig utan bokade på stående fot in ett informationsmöte.

Det var nog ett av de kortaste informationsamtalen som gjorts för efter 10 minuter blev jag ombedd att lägga mig ner för en undersökning. Eh va? Nu? Oj! Jaha! Vi skulle köra igång en IVF? Oj igen. Ja men då så..
Vi var som två förvirrade hönor. Det gick väldigt snabbt från information till ett startat IVF projekt.

Tankarna började irra omkring. Men fan jag har ju mina fultrosor på mig.(..som sagt jag blev förvirrad...) Men fan jag är inte mentalt förberedd på det här. Men fan jag har ju skitmycket på jobbet nu. Och verkligen absolut inte vill man ha sin blivande make sittandes bredvid när man ska lägga upp sig i den inte så trevliga stolen.. Till slut: skärp till dig!
Dear Husband fick lämna rummet och det konstaterades att jag var frisk och duglig.(Senare konstaterades att det manliga var precis lika friskt och dugligt.)
På med kläderna, in med Dear Husband i rummet och sen en lektion i fertilitet, kvinnans cyklar, ett gäng foldrar och en drös med recept på hormoner. En ny tid bokades in och hoppla hejdå så vi var ute i bilen igen. Tittade på varandra, log och sa: ja men då åker vi till Apoteket då!

Det är ingen självklarhet att bli med barn, det är faktiskt en ganska liten chans att det blir ett litet liv de där dagarna i månaden som man har på sig.. Varje graviditet är ett litet mirakel i sig. Varje barn som föds är ett enastående mirakel. Att kunna ge liv är inte alla förunnat.
Men då där efter besöket kändes det som att allt nog skulle gå bra i allafall. Experterna var inkallade.
Vi var inte längre projektledare över Projekt Åke utan hade fått en ny ledning och det var bara att åka med och hoppas på det bästa: ett mirakel..