Sedan i tisdags har jag suttit och försökt skriva om vardagen.
Men det har tagit emot. För i tisdags kom han hem och sa; det är inte långt kvar nu.
Sakta men säkert landade det skoningslöst i hjärtat.
Idag sa en läkare det som ingen människa vill höra.
Din man..
..din pappa..
..din morfar..
..din farfar..
..din svärfar..
Det är dags nu.
Änglarna har öppnat dörren på vid gavel och nu är det bara en fråga om när kroppen inte orkar kämpa mer.
Cancern har redan vunnit - nu är det bara en fråga om timmar.
Ikväll tar min man farväl av sin far.
16 kommentarer:
Hemskt... Men jag brukar tänka att de som "han där uppe" gillar, dom vill han ha uppe i himlen... Känns lite bättre att tänka så för mig... Kan tänka mig att din mans pappa inte är så gammal? Måste vara så himla tragiskt på alla sätt och vis... Hoppas bara att den sista tiden blir utan ångest och värk, KRAMISAR i massor!
Utifrån det du skriver och det jag tycker mig förstå, så har det funnits en fin relation mellan dem. Det har varit trösten för honom som ska dö, och det ska vara det som bär de som lever kvar.
Men åhh....vännen...
Åhh min vän.. Ni finns i mina tankar, ta hand om varandra.
♥
Hade ocks en farsa som hade cancer.
Livets gång, ofrånkomligt och plågsamt...tyvärr....
Livet....det är livet. Krama din make hårt, håll om o andas djupt.
Skickar en kram - och tankar till hela familjen. <3
Å så blir inget sig likt igen....
Stor varm kram ♥
Kram <3
♥
♥
Stor kram
♥~~~♥~~~♥~~~♥~~~♥~~~♥~~~♥~~~♥~~~~
Ibland liksom hejdar sig tiden
ett slag
och någonting alldeles oväntat sker
Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig densamma mer
♥~~~♥~~~♥~~~♥~~~♥~~~♥~~~♥~~~♥~~~
av Alf Henrikson
Mina tankar är hos dig och din familj.
Önskar jag vore nära och kunde krama om, men kanske känner du mig ändå.
Genom cyberspace.
Jag känner så med er....
Finns inga ord för denna hemska sjukdom.
Kramar <3
Hemma igen.
Vill in till dig och krama om.
Skicka en kommentar