Klockan 18 var vi matta.
Nöjda.
Fötter som ömmade, fingrar som var lätt stela av att bära ganska så många påsar.
Åtta timmar. En arbetsdag fylld med shopping- det kallar jag bra jobbat.
Men det finaste av allt. Det bästa. Och största. Det var något helt annat.
Jag blev tyst efter att hon sa det, hittade inga ord utan gav henne en kram. Överväldigad.
Det fick mig att nästan börja gråta.
Hon vill att jag ska vara hennes tärna när hon gifter sig.
3 kommentarer:
Men jösses, nu sitter ju jag här på ett fullsatt tåg och hulkar och drar efter andan. Tack för en underbar och fantastisk dag!!! Det här kommer jag leva på lääänge :) Kärlek!!! /Jansson
Åh..vilken ära! Happ, jag gråter lite jag med när jag ändå håller ..
:,0)
Fint som sjutton!
Skicka en kommentar