Att åka iväg

Står djupt försjunken i tankar under tiden jag borstar tänderna. 

Klockan visar på 05.20. 

Vänder ner skallen mot handfatet för att spotta och ser ett litet huvud med två blinkande stora ögon som kikar fram mellan min arm och handfatet. 

Mycket oväntat med ett barnansikte kan jag säga. Skriker till lite lätt och lyfter en si så där 40 cm från marken. 

Det är en yrvaken Oskar som står och frenetiskt försöker blinka bort sömnen ur ögonen. Han säger hoppfullt;  

-Du intle kan åka nu näl det föl mölkt ute äl?

Lilla hjärtat..

Han har vaknat och tror att jag kommer att stanna kvar hemma för att det är mörkt ute. 

Jag kramade den lilla trötta sötnöten och sa att jo man kan åka trots att det är mörkt ute och han skulle passa på att gå upp och ta min plats och lägga sig bredvid pappa. 

Han köpte mitt förslag direkt och trampade iväg med gossedjuret under armen. 

Jag själv slängde ryggsäcken över axeln, tob bilnycklarna och gick ut mot bilen. 

Halv sex på morgonen, 15 grader i luften och med ett mörker som sakta började vika undan.