WOW!!
Jag och barnen valde korv med bröd. Ett säkert kort tänkte jag listigt. Men nepp.
Direkt olistigt.
De lyckades servera en korv som barnen inte åt upp. Efter halva korven gick allas smaklökar ut i strejk och krävde att vi skulle sluta äta eländet. Bananer och Digestivekex i handbagaget som backup var däremot mycket listigt.
Att få ihop ekvationen 4 timmar i flygplan + 4,5 år gamla barn * 3 stycken kräver en plan i planet och lösningen var: Aktiviteter!
Då blev det bara lite busspirituellt då och då.
Det var här det blev lite ystert. Raden framför oss var tom så det fanns lite utrymme för bus och det togs tillvara- såklart- men efter lite förmaningstal om hänsyn till de andra i planer blev det ordning i flocken igen.
Så åter till lite lugnare aktiviteter:
Hahaha- jag älskar det här kortet som Oskar tagit på själv. Han har humor den lille Tjillevippen!
Efter landningen virrade vi runt en stund för att hitta bussen som skulle ta oss till Nerja. Vi upptäckte 2 saker;
1. Spanjorer är inte så jättebra på engelska.
2. Spanjorerna är inte så jättebra på att skylta busslinjer.
När vi virrat klart visade det sig att vi först skulle åka buss till Malaga för ett bussbyte där. Det här kommer att ta tid kände jag, alldeles för lång tid för att vänta med matintag efter den bedrövliga flygplanskorven, så när jag såg den berömda M skylten i Malaga var det där vi landade innan nästa busstripp. Det var klokt eftersom den tog 1,5 timmar.
Det var här vi vuxna blev uttråkade och tog fantastiska kort på oss själva:
En mindre bra vägbeskrivning gjorde att vi stog som stora ? när vi klev av bussen i Nerja. Åt vilket håll skulle vi gå för att komma till lägenheten? Fredrik frågade några spanjorer om vägen och de viftade åt ett håll. Så vi började gå åt det hållet. Med resväskor och tre trötta men trappra grabbar. Jag är så stolt över våra Tjillevippar som trots att de somnat på bussen, var trötta efter alla intryck och av den långa resan biter ihop och börjar gå när vi säger att vi ska ut och gå.
Näe, sa jag när vi gått över en lång bro- det här känns fel, det här är fel, vi kan inte fortsätta gå! Och när jag blir trött är jag inte lika bra att bita ihop som våra barn. Jag blir lite tjurskallig kan man säga. Efter lite manligt kontra kvinnligt resonerande på trottoaren och lite google maps så visade det sig att vi gått åt pipsvängen. Fredrik haffade raskt en taxi och på 10 sekunder satt tre förvånade " kan vi sitta så här, var är bilbarnstolarna" Tjillevippar i ett baksäte i en taxi med vinden från de nervevade fönstren fladdrandes i håret.
Fem minuter senare var vi äntligen framme.
En mindre bra lägenhetsbeskrivning gjorde att vi vimsade runt än en gång, men till slut hittade vår detektiv Fredrik vart vi skulle och efter lite trixande med nycklar och lås så klev vi äntligen in i lägenheten som vi skulle bo i de kommande tio dagarna. Klockan var närmare åtta på kvällen och efter att ha varit på resande fot i nästan 12 timmar var känslan:
"Åh herregud vi är framme, vad skööönt!!!" enorm.
Nu var vi där!
Nu var vår semester i Spanien på rull!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar