Jag lämnar och hämtar på dagis.
Fredrik är på kurs; ska öva på att dyka i rök på brandstationen och för att Tjillevipparna inte ska få en mastodontdag på dagis får mitt jobb stryka lite på foten idag.
Det får det aldrig göra annars - en vab dag på två och ett halvt år, jobbat 84% och klarat min butik med fantastiska resultat så mitt jobb kan absolut få stå tillbaka en dag som denna.
Lite mer stressig morgon än vanligt med andra ord, det kräver lite att få tre kids att äta frukost, klä på sig och borsta tänderna inom en viss tidsram när de tycker att allt det kan vänta för de har massor med argument att leverera för att slippa.
Topp tre listan på saker Tjillevippar säger för att slippa det mamma ber om:
1. " men mamma, du fål faktliskt vänta, ja ska bala..."
2. " jag vill inte, jag måstle läka lite fölst"
3. "neeeej! jag måstle vala sist, du fål ta nån av blossolna"
I vanliga fall är det bara Dear Husband som sköter det , och han gör det med strålande bravur. Jag tog till tåget som motargument för att få lite action i barnflocken:
" mammas tåg väntar inte så därför måste vi göra det här NU!"
Det funkade. Den här gången.
Och vilken dag sen! Strålande sol, krispig och alldeles vackert höstligt.
Och tåget kom i tid.
Bara en sån sak gör en dag lite extra festlig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar