Hej.
Skriverierna föll pladask.
Efter julmötet som varade i två dagar, men som planerats i två månader, kändes det som om min kropp varit på partaj i en vecka och nu var ett trött urlakat sviskon som behövde syrgas. Det tog på krafterna att vara tomte, sjunga och prata och vara en liten del av ett julmöte för 86 butiker. Så dagen efter:förra torsdagen, åkte jag till jobbet, försökte tänka och göra något vettigt men fnissade mest och pratade med kollegor innan jag for hem igen.
Somnade i soffan.
På fredagen var kroppen någorlunda i balans igen och det kändes fint att ha en fungerande hjärna igen. Swosch till jobbet i tre timmar och sen swosch hem igen eftersom Fredriko skulle påbörja sin tripp till Tjeckien senast halv två för att hinna med färjan.
Mysigt att vara hemma med Tjillevipparna och vi ägnade dagen åt:
Och:
att titta på de vackra höstlöven.
Hösten möter vintern fast vintern borde dämpa sig lite kan jag tycka; snö i oktober är förkastligt.
Men den leveransen har gjort att Tjillevipparna nu längtar vansinnigt mycket efter Tomten. Frågan: " Det vinter nu? Nu tomten kommel?" har ställts ett antal gånger. Typ 34 gånger.
Efter snö och löv stunden gick vi in och målade:
Men sen såg jag något som dämpade min kärlek för barns kreativitet och sättet de uttrycker sig på:
...det är ju märkligt att så gott som all Tjillevippgrafitti där hemma alltid produceras när inte jag är där... Eller vad säger du Dear Husband ? ( du ska le nu- inte fnysa)
På lördagen påbörjade jag äntligen något kreativt
som jag tänkt på länge men det får bli hemresans skrivleverans.
1 kommentar:
OJ!! Har de stått på varandras axlar eller? Förstår att det var lätt att hålla sig för skratt när du såg det konstverket!
Kram
Skicka en kommentar