24 oktober 2013

Tillbaka i rum ett men ändå inte


I går när jag kom hem hade det hänt grejer.Sängar, kläder, leksaker och möbler- allt var omflyttat. 
Vi kan väl säga att det inte bara var ett enormt kliv framåt i det pågående projektet med att flytta ner oss och flytta upp Tjillevipparna- det var revolutionerande- flytten var klar!
Med hjälp av snälla Mackan hade Dear Husband roddat om allt under förmiddagen så när jag kom hem möttes jag av mycket glada Tjillevippar som, när de hörde att jag var hemma, befallande ropade: " mamma!,du måstle komma upp och titta på vålat nya lum! Våla sängal äl häl uppe nu!"
En stolt man sa: " gå upp och kolla, det blev så himla bra".
Jag tittade och tittade och kan bara säga en sak: s.å h.i.m.l.a .b.r.a!
Så rätt och så himla otroligt jätte bra blir det! Det är verkligen en fantastisk känsla när saker och ting blir som man tänkt sig. 
Allt är så klart inte klart. 
Det ska målas, tapetseras, byggas garderob, organiseras, fixas och pyntas. Men det är detaljer ; nu ser man hur bra det blir och det viktigaste av allt; i går kväll var Tjillevipparna så otroligt glada för sitt nya större rum och det gör att det inte kan kännas annat än bra. Glada glittriga barnögon är bland det bästa som finns! 

När vi flyttade in i huset i början av april för fem och ett halvt år sen var det inte i ett färdigt hus. Snickaren som byggt huset hade en natt packat ihop sina grejer och försvann för att aldrig dyka upp igen. Han var en tomte under hela bygget som gillade procenthaltiga drycker lite mer än snickeriet kan man kort sammanfatta den lilla otrevliga historien. Vad jag tycker om husföretaget som rekommenderade snickarjäkeln ska jag överhuvudtaget inte gå in på- jag blir fortfarande lätt upprörd när jag tänker på Ekefors hus- sicket skitföretag. 
Så under inflyttningsdagen var känslorna tudelade. En känsla var ; wow- vårat alldeles egna nya hus! En annan starkare känsla var; men  så här skulle det ju inte vara- det skulle ju vara klart, vårt drömhus skulle vara helt klart på inflyttningsdagen. 
Övervåningen var inte klar på långa vägar : inget golv var lagt inget innertak var gjort utan det var fortfarande en byggarbetsplats där uppe där vi skulle ha sovit vår första natt i vårt alldeles nybyggda hus. 
Så vi landade på en madrass i det rum som sen blev Tjillevipparnas rum. Det var det enda rummet som var klart. Alla kläder låg antingen i några trådbackar eller i svarta sopsäckar som låg på golvet framför alla kartonger som trängdes längs väggarna och  mitt i all denna röra pågick vår IVF behandling med insättningar av ägg och misslyckade försök. Kisse hade flyttat in, Haigo var en liten valp och Jito fanns där...

Nu är vi tillbaka i det rummet igen. 
Så mycket har hänt sedan vi flyttade in och låg i det där rummet på en madrass. 
Bra saker, lyckliga saker men även förluster, sorger och tunga lärdomar. 

Vi är tillbaka men ändå är det framåt. 
Framåt mot nya tider och  nya kapitel i livets bok. Och den här gången börjar vi ju faktiskt bättre än sist:  vi landar i en säng. 


1 kommentar:

Carina sa...

Det är underbart med glada barn. Nyfiken på resultatet!