Om det som hänt del fem - "Nog är du gravid alltid.."

Nyfiken på vad 1-4 handlar om? Läs då: delen innan del ett, del ett , del två , del tre, del fyra,


Gravid.
Ett plus på stickan.
Vilket totalt lyckorus det är.
Magiskt.
Speciellt när det inte varit självklart att det någonsin skulle inträffa.

På måndagen ringde jag till kliniken och berättade; "det gick bra den här gången, jag är med barn! Vad händer nu?"  Jag var med barn och jag var glad som ett litet barn.
" Eftersom det bildas massa hormoner i kroppen när man blir med barn - det är dom som stickan känner av i urinen -måste du komma hit på ett ultraljud ganska omgående så att vi kan konstatera att du verkligen är gravid." blev svaret.
"Va? Vadå är det inte säkert? Är det inte? Konstatera att jag inte med barn?"
Sköterskan som svarat lugnade mig i min förvirring och sa att eftersom det är en provrörsbefruktning gör man alltid ett tidigt ultraljud, det kan ju faktiskt bli ett tidigt missfall.

Den 15 juni 2008.
Jag är i vecka 8. Två månader har gått sedan det lilla befruktade ägget placerades i mig. Jag har semester och det är en varm sommardag.
Vi sätter oss i bilen och kör mot Uppsala.
Till experterna som försökt hjälpa till med att få till en efterlängtad Åke.
Nervösa men även förväntansfulla sitter vi där i den varma bilen. Vi åker till Uppsala för att få den största drömmen bekräftad. Det finns ett litet tvivel att det kanske inte finns kvar där inne trots att det finns tydliga tecken.
Svällande tecken.
Jag sitter där i bilen med mina shorts som jag inte kan knäppa utan istället håller en gummisnodd ihop det hela. Mitt stora fluffiga linne döljer magen som växer för varje dag. Hela jag växer för varje dag känns det som. Vill inte ha onyttig mat som hamburgare eller godis. Bara tanken får det att vända sig i magen, så knappen i shortsen beror inte på svulloverksamhet från min sida.
Jag har alltid trott att jag skulle bli stor om jag skulle bli gravid någon gång- min kropp har de förutsättningarna - men det här är ju löjligt.
Sex kilo. Redan.

Odvar tar emot oss på kliniken.
Hälsar oss välkomna och berättar att det bara är han där för det är kväll och det är bara vi som är inbokade. Alla andra har gått hem.
Det är vi, läkaren Odvar som vi aldrig träffat förut och det är dags att ta reda på om vi är med barn.
Klockan är 17,00 den 15 juni 2008.

Eftersom det är så tidigt som i vecka 8 är det ett vaginalt ultraljud som står på agendan.
Innan IVFresan hade jag aldrig blivit undersökt av en manlig gynekolog eller läkare i de mest privata regionerna, ingen okänd man hade tillträde dit. Men en sådan inställning får man vackert ruska av sig när man har bestämt sig för att försöka bli med barn med hjälp av experter.
Så där ligger jag.
Fredrik sitter på min vänstra sida, Odvar står på min högra sida och där står även ultraljudsmaskinen.
Läkaren börjar med att ursäkta maskinen, den är lite gammal och tyvärr är bildkvaliteten inte den bästa men den ska duga för dagens uppdrag.
Undersökningen startar.
Ganska snabbt tycker jag mig se en liten bubbla med en liten räka i. Men Odvar är tyst så jag vågar inte tro på det jag tror mig se. Ultraljudsbilder är tredimensionella så det är inte helt enkelt att förstå det man ser.
Till slut vänder han sig om och tittar på oss och säger; (Odvar är en norsk man- därav stavningen)
"Jo- noe är du gravid allti."
Han vänder sig mot skärmen igen. Vänder sig mot oss och säger;
"Med to."
Fredrik kramar min hand, vi tittar på varandra och vi ler stort och säger ojojoj- tvillingar- men jösses.
Ja men javisst. Vad härligt.
Lite chockade - det var inte riktigt det man hade trott.
Två stycken.
Wow! jag är verkligen gravid..
Odvar vänder sig mot skärmen igen. Pekar på de två som han konstaterat finns där inne så att vi verkligen ska förstå att det är två små där inne.
Han fortsätter att titta på skärmen, flyttar staven, tittar, flyttar igen..
Fredrik har efteråt berättat att han tänkte att Odvar inte verkade ha koll på det här med ultraljud. Han vevade runt med ultraljudsstaven och insåg inte att han vevade runt och såg samma foster.  
Odvar trodde att det var två och snart skulle nog gubben slå på maskinen och ursäkta den dåliga standarden.
Våra blickar landade på skärmen igen.
Jag tycker att jag ser fler bubblor därinne men är tyst. Väntar på att höra vad experten ser.
Odvar verkar vara bekymrad och ställer en fråga;
"Vi satte väl bara in ett ägg?"
Eh..va?  "Ja jo det var det man sa när vi var här, men är det något s"..jag hinner inte avsluta meningen för då säger karln:
" Du är gravid me tre"

Hahahahahhhaaaaaahahahhaaa!
Skrattet som kom, kom spontant. Men herrejösses vad var det frågan om? HUR var det möjligt?
TRE??? tre? Tre? 3?
Barn. Tre barn. I min mage - nä men det finns ingen möjlighet..
Odvar vänder sig nu om och säger väldigt allvarligt: "Dette er icke ett skämt".
Han var lite lätt stressad kan man säga.
Och vi. Vi fattade I.N.G.E.N.T.I.N.G.
Han undersökte lite till, visade oss de tre små blåsorna på skärmen, pekade på tre små tickande hjärtan och frågade igen om det bara var ett ägg de satt in, fick samma svar och sa sen, "vi avslutar här, du kan klä på dig -jag måste läsa din journal".

Jag tror att han sammanlagt frågade oss tio gånger om hur många ägg som sattes in.
Såklart blev han stressad, flera ägg betyder flera möjligheter men även stora risker. Och flera ägg är inget man sätter in hur som helst på vem som helst i Sverige. Hade vi varit "fel" människor hade deras klinik kunnat hamna i rejält blåsväder.

Vi sitter vid ett runt bord.
Undersökningen är gjord och Odvar läser frebilt i min journal. Ursäktar att han inte vet min historia, men vi har aldrig träffat honom innan den här dagen, så det är lugnt säger vi.
Vi ler mot varandra jag och Fredrik, håller varandra i handen men säger inte så mycket.
Tre barn..
Chockade tror jag man kan kalla oss.
Sakta men säkert börjar poletterna ramla ner hos mig i takt med att tankarna far omkring som fyrverkeriraketer.

Jävlar!
Nej men vad tusan har vi gjort!!
Jag vet varför det är tre..
..oj..
Insikten ramlar in och jag är 38 år gammal men känner mig som en sjuåring som just insett att hon har gjort något mycket mycket dumt. Något otillåtet.
Jag försöker kommunicera med Fredrik genom att väsa lite tyst genom ena mungipan;
Jag: "Jag vet varför det är tre"
F:  "Va? Vad säger du? Prata högre- jag hör inte."
Jag: "Du får inte säga att vi har legat!!!"
F: (nu mycket förvirrad) "Vad säger du?" (han hör fortfarande inte mina väsande teaterviskningar)
Jag: (nu lite högre) "Du får INTE säga att vi har legat".
F: "Eh..du vet var vi är någonstans va? De har rätt bra koll på hur barn blir till här.."

Fan, vi låg ju, det är ju därför det är tre och nu kommer de bli seriöst förbannade var allt jag kunde fokusera på. Vi hade gjort det vi absolut inte fick och nu hade resultatet kommit.
Tre bebisar.
Vad hade vi gjort?
Med skräckblandad förtjusning väntade vi in Odvar och vad han skulle berätta efter att ha läst min journal.
Vad skulle hända nu?

Del sex kommer snart..